Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kriget med Danmark
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
brist på krut och lifsförnödenheter, ehuru mer än 3,000 tunnor spanmål utom andra stora förråd funnos på slottet. Krutet deremot behöfde verkligen förstärkning, och från Öland skulle enligt konungens befallning tjugu tunnor krut öfverföras. Svenska flottan hade fått befallning att segla fram och betäcka båtarna, som skulle öfverföra krutet, och konungen framstälde i sina skrifvelser den fara som Kalmar slott löpte, om icke undsättningen i tid ankom. Men amiralerne gingo icke nog skyndsamt till väga, och i detsamma började Some underhandla med fienden. Det var den 2 Augusti.
Tidigt på morgonen denna dag sammankallade Some befälet och begärde höra dess tankar. Alla svarade med en mun, att de ville offra lif och blod för Sveriges krona och värja sig med stenar, när krutet toge slut. Some befalte dem svärja trohetsed och hålla upp tre finger. De gjorde så, men han sjelf gjorde det icke. Nu uppbröts stenläggningen på borggården och bars upp på vallar och bröstvärn, dit äfven alla jernlod, som funnos, uppfördes. Så led det fram på dagen, och allt gick sin gilla gång, tills vaktombytet skett på eftermiddagen. Då kl. 4 sammankallades åter höfvidsmännen, och nu sade Some, »att han af brist på krut icke längre kunde försvara slottet, utan såge sig tvungen att uppgifva det». Ingen af de närvarande ville dock samtycka dertill, utan fordrade, att man först skulle utstå en, ja, ända till tre stormar. — Då sprang Some ut på vallen och underrättade knektarne, att han ville uppgifva slottet. Desse ropade alla ja; »intet krut är mera för handen», sade de. Derpå underhandlades med fienden om stillestånd och gisslan.
Men innan den danska gisslan anländt, sprang Some sjelf utför muren ned i båten, som skulle afgå till danska lägret med de tre dertill utsedde svenske höfvidsmännen. Och der i fiendelägret blef ett stort jubilerande, och vidt omkring förkunnade musiken med de smattrande trumpeterna och härpukorna jutens glädje. Vid midnattstid ankom en af de svenske höfvidsmännen till slottet med bref från Some, och det var tillika försedt med danske konungens underskrift. Det innehöll, »att Some frivilligt och med allt krigsfolkets samtycke uppgifvit Kalmar slott och att derför slottsportarne tidigt följande morgon skulle öppnas, så att konungen kunde komma derin». På slottet hade höfvidsmännen druckit om med de danskar, som utgjorde gisslan, så att brefvet icke kunde uppläsas förr än senare, och då sade de, att Some hade ljugit, och ville icke efterkomma hans befallning. De danske herrarne skrefvo ock ett bref till sin konung, att krigsfolket vägrade gå in på dagtingan, men när den svenske höfvidsmannen, som skulle bära brefvet till danska lägret, kom till slottsvallen, stodo redan konungen och Some på förborgen, och den senare ropade till knektarne, »att de skulle släppa ned garnstegen». De gjorde så, och konungen och Some stego upp på vallen, utan att någon hindrade det.
Some lät genast slå på trummorna och förkunnade, »att den som icke ville tjena konungen af Danmark, skulle vid lifsstraff före
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
