Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Landet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Whitelocke, ett engelskt sändebud, som i medlet af 16oo-talet besökte Sveriges hufvudstad, har i sin dagbok antecknat om slottet, att södra och östra sidorna, hvilka mest utmärkte sig, voro fyra våningar höga med små fönsteröppningar, att kyrkan, som höll 130 fot i höjd med motsvarande bredd, hade vackra och väl polerade pelare af spräcklig marmor. Detta slott, som var betäckt af kopparplåtar och innehöll ganska många rum — säger han vidare — visade sig, ehuru utan befästning, som ett kungligt palats. »Slottets särskilda partier», säger vår store kännare af medeltidsbyggnader, C. G. Brunius, »företedde ganska skiljaktiga konstformer, men det stora hela måste med dess fördelaktiga läge hafva gjort ett mäktigt intryck, ehuru deri saknades harmonisk hållning.»
Vi hafva trott oss med någon utförlighet böra omnämna denna forntida konungaboning, dels emedan den varit skådeplatsen för så många märkeliga tilldragelser under den förflutna tiden, dels ock emedan vid öfversigten af det nästföljande tidsskedet densamma icke mera finnes till.
I Norrland anlades under denna tid tvänne städer, nemligen Hudiksvall och Hernösand. Den förra anlades under Johan III 1582 sydost om den gamla kungsgården »Högen i Sundhede» vid en mellan Tuna och Idenors socknar i Helsingland inskjutande hafsfjärd.
Hernösand, som redan på 1400-talet omtalas såsom hamn och handelsplats, erhöll 1587 sina första stadsprivilegier af Johan III.
Af Norrland hörde fortfarande Jemtland och Herjedalen till Norge eller, sedan detta ock förklarades för en provins under Danmark, till detta senare rike.
Äfven Finland fick under denna tid en ny stad i Helsingfors. Gustaf I insåg ortens vigt och ville anlägga en stad på ön Sandhamn, en knapp mil sydost om det nu varande Helsingfors. Så väl holländare som lybeckare inbjödos att der bilda nederlag, och invånarne i flere af Finlands öfriga städer — Raumo, Björneborg, Ekenäs och Borgå — anbefaldes att ditflytta, men likväl blef det ingen stad på Sandhamn. Icke långt derifrån, ungefär en half mil nordost om det nuvarande Helsingfors, började man bygga en stad vid Wanda-åns utlopp i Sörnäsviken, der nu Gammelstaden är belägen, och för denna stad utfärdades privilegier af Johan III år 1569.
Söder om Finska viken låg Sveriges första besittning på denna sidan Östersjön — Estland med städerna Reval och Narva. Här möta oss helt andra förhållanden än i de svenska landskapen och i det med Sverige införlifvade Finland. Vi hafva redan i föregående delar talat om detta land, om den danske konung Waldemars härfärd dit och om svärdsriddarne. Svenskarne voro liksom svärdsriddarne och danskarne främlingar för landets befolkning, som tillhörde den mongoliska folkafdelningen och kallades Ester. De lefde i lifegenskap under sina eröfrare. De tyske riddarne foro fram som om hvarken mensklig eller gudomlig lag funnits. Också sade man om landet, att det var »adelns himmelrike och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
