Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Folket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
äfven embetsmän och skulle vara skarpt skilda från köpmännen. »Embetsmannen» — heter det i konung Gustafs mandat om köphandeln af den 4 April 1546 — »skall med sitt embete umgås, icke ingripa i köpenskapen, och köpmannen icke i embetsmannens yrke.» Enligt samma mandat fick icke sådant i riket införas, hvaraf embetsmannen i sitt yrke och handtverk led förfång, medan å en annan sida hvar och en, som på landsbygden idkade något handtverk och dermed dref någon synnerlig näring, skulle inflytta i stad och draga stadens tunga. Detta gälde dock icke »torfveliga gerningsmän på bygden». Hvad för öfrigt sjelfva arbetet beträffar, skulle i hvarje embete förordnas åldermän, hvilka skulle hafva akt och tillsyn på embetsmännen, att de gjorde godt och ostraffeligt arbete.
Gustaf I lade sig mycken vinn om handtverkerierna och inkallade skicklige män från utlandet för att upphjelpa den inhemska konstfliten. Man hör talas om glasmakare, pappersmakare, sadelmakare, stenhuggare, byggmästare, murmästare, slussmakare, klensmeder, messingssmeder och kopparslagare; äfven klädesväfvare införskrefvos, vidare guldsmeder och gulddragare eller sådane, som kunde draga den granna guld- och silfvertråden, hvaraf de gyllene borderna väfdes. I allmänhet ser man denne för vårt folks utveckling i alla afseenden märkelige man göra allt för att söka åstadkomma en inhemsk industri, och man tycker sig äfven deruti spåra en yttring af samma sjelfständighetsarbete, som i öfrigt utmärkte honom och hans verksamhet. Han ville så mycket som möjligt göra Sverige oberoende af utländingen. Han uppmanade också allmogen att sätta några af sina barn till godt embetsfolk i städerna, der de kunde lära goda embeten, hvaraf de på sin ålderdom kunde hafva sin bergning. — Emellertid buro dock dessa omsorger från konungens sida icke i allo de afsedda frukterna. Handtverkerierna stodo i allmänhet på en låg ståndpunkt, om också enskilda undantag funnos, och ännu vid denna tidrymds slut måste en stor mängd handtverksvaror införas utrikes ifrån.
En företeelse i stadslifvet, som under denna tid började utveckla sig och antaga bestämda former, var skråväsendet. Detta utvecklade sig ur gillena, hvilka, såsom vi påminna oss, styrdes af åldermän och hvilkas stadgar kallades skrå (ett ord som betyder pergament, skrifter derå och stadga). Det skydd, som låg till grund för fastlandets gillesföreningar, behöfdes hos oss icke emot roflystna feodalherrar, men väl emot intrång af fuskare i yrket. Skråförfattningén hos oss afser också å ena sidan skydd för näringsidkarne i afseende på deras verksamhet och utkomst, och å den andra sidan säkerhet för det allmänna att endast godt och dugligt arbete af dem skulle lemnas. Denna säkerhet vans derigenom, att ingen fick blifva mästare, som icke efter genomgången lärotid såsom lärling och gesäll förfärdigat ett så kalladt mästerstycke, hvilket blifvit godkändt.
Någon allmän skråordning, omfattande samtliga våra städer, var ännu icke utfärdad, men väl enskilda för särskildta yrken. Man hör
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
