Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Folket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
omtalas skräddarnes och skomakarnes skrå, vidare snickareembetets och smedembetets, skinnarnes och köttmånglarnes skrå. Utan tvifvel har denna näringsidkarnes sammanslutning i skrån för sin uppkomst att tacka det inflytande, som under medeltiden de tyska hansestäderna utöfvade på Sveriges städer, hvarför ock i allmänhet mycken likhet finnes mellan olika städers skrån, utan att denna likhet kan sägas hafva utgått från någon särskild stad, såsom t. ex. från Stockholm. I Kalmar funnos skråstadgar redan under medeltiden. I stadens tänkebok finnes för år 1428 antecknadt, att repslagarne gingo upp på rådhuset och anhöllo, det de måtte få hafva sitt embete liksom andra gerningsmän i staden. »Då unte rådet» — heter det — »det dem till godo, och stadfäste deras embetes skrå, som håller 25 articulos.»
De olika handtverksembetena hade af ålder sina särskilda gillestugor, der de höllo sina sammankomster och öfverläggningar om gemensamma angelägenheter. Vid slutet af denna tid voro dessa hus så förfallna, att nya måste inköpas eller uppföras, och det föreslogs att flera embeten måtte förena sig om ett, i fall det enskilda embetet saknade medel att förskaffa sig egen gård. Dessa skrån voro skarpt begränsade. Ingen fick samtidigt idka tvänne slags handtverk.
Här liksom i alla riktningar af verksamhet visar sig mer eller mindre en rörelse framåt såsom ett bestämmande drag för tiden, och det är konungen sjelf som står i spetsen för rörelsen. I denna hans ställning ingår helt naturligt något af uppfostraren, undervisaren. Derför finner man också i så många konungabref från denna tid de goda råden, familjefaderns förmaningar, intaga ett lika stort utrymme som konungens förordningar. Detta visar sig ännu tydligare i afseende på den andra klassen af köpstadsmän, köpmännen.
Köpmännen och handeln gjorde konung Gustaf mycket bekymmer. Egentligen kan man icke vid nyare tidens början tala om någon svensk handel, och de svenske köpmännen voro med ett och annat undantag — för att begagna denne konungs egna ord — Lübeckarnes och utländingarnes trälar och tjenare. Det kunde icke heller vara annorlunda, då alla främmande varor fördes hit af företrädesvis hanseatiska skepp och alla svenska varor utskeppades med samma skepp. Derutaf måste helt naturligt följden blifva den, att de svenske köpmännen ej begrepo af sin sak mera, än som nätt och jemt behöfdes för att vara utländingens utminuterare eller kommissionärer. De svenske voro idel småkrämare, de utländske deremot drefvo handeln i stort, voro, som man säger, grosshandlare och togo den större vinsten, till både småkrämarnes och rikets skada.
Men ej nog härmed; det rådde bland de svenska köpmännen en okunnighet ej blott om handeln i allmänhet, utan äfven i de nödvändigaste vilkoren för densamma, såsom räkna och skrifva, och till följd deraf en oskicklighet i yrket, som gränsar till det otroliga. Om myntets värde hade de ingen kännedom, utan läto ständigt lura sig af utländingen, och i afseende på handelsvägarne vesterut eller utom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
