Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Folket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Lübeck, som hade svårt att sätta sig in i den nya tidens förhållanden, skref ett stolt bref till konung Gustaf — »lät sig förmärka med trots och pockvis» — och då förbjöds alldeles handeln med detsamma. Det var år 1548. Konungen hade i finska skären låtit på 30—40 famnars djup uppfiska något gods, som tillhört ett lübskt skepp och sannolikt i sjönöd blifvit utkastadt. Detta förtröt Lübeck och gaf anledning till det nämnda brefvet, hvaraf åter konungen blef i hög grad retad.
En sträng befallning — »hemmeligen, dock vid lifvets förlust» — utfärdades i hemlighet till de svenske köpmännen att icke löpa med några skepp till Lübeck; de i Lübeck befintliga svenska skepp skulle lönligen begifva sig derifrån och under någon förevändning skulle lübeckarnes gods i Sverige qvarhållas. Då kommo de köpstadsmän och borgare, hvilka infunnit sig på Samtingsmarknaden i Strengnäs 1550, öfverens, »att icke med sina varor segla på Lübeck eller några af de andra östersjöstäderna, utan bruka sin handel annorstädes, sedan nu konung Gustaf skaffat dem trygghet och fred». Så gafs uppslaget till den svenska handelns fullkomliga frigörande från hansestäderna. Nu började svenska skepp segla vestvart till Nederländerna, England, Frankrike och Spanien, och deraf — säger krönikeskrifvaren — »förkofrade sig de svenske uti deras köphandel rikligen och väl».
Men konungen stod som en mästare öfver det hela, vakande, uppmuntrande och upptuktande. Han skaffade sig underrättelse om och kungjorde, hvilka varor som voro bäst afsättliga i de olika länderna och hvilka från dem kunde erhållas, nemligen från Frankrike salt och vin, från England kläden, fodertyg, tenn och bly, från Holland sidentyg, guldarbeten, silfvertråd, lärft, kryddor, socker, från Danmark salpeter och humla, från Tyskland harnesk, värjor, messingsvaror och kramgods. Underligt ter det sig dervid, då man ser konungen sätta sig ned att bestämma priserna för både utländska och inländska varor. En sådan taxa är hans handels-ordinantia af år 1554. Man tänker utan tvifvel äfven här på ett ingrepp från konungens sida i den enskilda rätten. Men tiderna voro för trehundra år sedan helt andra än nu, och framför allt — de svenske skulle upptuktas till köpmän. Den nämnda förordningen är redan deraf berättigad, att den svenske köpmannen måste värnas från bedrägeri, något hvarför han till följd af sin okunnighet om både varu- och myntvärde var lätt utsatt.
Det utgjorde icke det minsta af konung Gustaf Wasas bekymmer att få de svenske köpmännen derhän, att de icke misskände sitt eget mynt. Det svenska var i sjelfva verket bättre än det utländska, både det danska och det hanseatiska, men det oaktadt läto de, af bristande insigt i myntens ömsesidiga värden, groft bedraga sig. Tolf danska ören motsvarade i verkligheten 3 svenska, men när den svenske köpmannen i utbyte mot en svensk mark, hvarpå det gick 8 svenska ören, erhöll 12 danska ören eller deremot svarande varuvärde, trodde han sig hafva gjort en god handel. Det svenska silfvermyntet var för sin godhet ytterst begärligt i den utländska marknaden, Köpmännen i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
