Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Folket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Upsala-professorerna, att han lät af högskolans rektor begära urskriften till deras frihetsbref. Emellertid hölls icke detta samtal med den ordning och offentlighet som ansågs nödig. I slutet på år 1608 hölls ett nytt sådant i Upsala. Här uppträdde mot Forbes utom erkebiskopen äfven Rudbeck, Schepperus med flere, och nu var offentligheten till fullo tillgodosedd. Rådet var närvarande och derjemte en mängd andra åhörare.
Erkebiskopen anföll läran om nådevalet. Forbes hade yttrat, »att Gud var orsaken till allt, äfven till det onda, hvaraf man kunde sluta, att Gud var upphofvet äfven till synden». Härvid var det, som erkebiskopen fästade sig. Forbes hade mycken lätthet att tala och var sällan svarslös, huru häftigt han än ansattes. Stundom inträffade dock detta, såsom när Johannes Rudbeck uppträdde och frågade, »om straff icke förutsatte skuld», och, då Forbes jakade härtill, ytterligare frågade: »Hos hvem är då skulden, hos menniskan eller Gud?» — Dertill kunde Forbes intet svara eller såsom det heter i det på latin skrifna protokollet: »ad hoc Forbesius nihil» — ett uttryck som sedan blifvit till ett ordspråk. Besegrad blef dock icke Forbes, ehuru han å sin sida icke heller kunde öfverbevisa sina motståndare, och, när ändtligen det inbrytande mörkret gjorde slut på striden, ligger i calvinistens slutord något som utan tvifvel mera tilltalar vår tid, än hvad som är fallet med erkebiskopens. »Vi måga bekänna» — yttrade den senare — »att våra öron äro alldeles uttröttade af allt det försmädliga tal, som denne främling framfört. Låtom oss derför bedja Gud, att han måtte omvända den vilseförde mannen!» — »Gud omvände oss alla!» — sade Forbes.
Som vi redan nämnt, misshagade calvinisternes lära om nådevalet Carl. På en ovilkorlig utkorelse och förkastelse ville han icke tro, och derför lemnade han Forbes i sitt värde, hvilken åter i sin ordning måste lemna riket. Han inkallades väl sedermera ännu en gång, det var år 1610, för att vara behjelplig vid ett ytterligare föreningsförsök mellan lutherska och calvinska bekännelsen, men deraf blef intet. Forbes återvände till Skotland, och danska kriget upptog snart alla Carls tankar.
Då fans icke mera erkebiskop Olof. Han fortfor att med ifver och kraft arbeta emot allt, som enligt hans öfvertygelse var irrlärigt. Så ofta han ej af andra vigtiga ärenden var hindrad, predikade han nästan hvarje söndag i Upsala domkyrka. Tvänne af dessa predikningar äro tryckta. I den ena af dem vill han bevisa, »att de påfviske och calviniske lärare äro falske profeter och att de, som med dem hålla, jämmerligen äro och blifva bedragne och förförde» — hvaraf man kan se, att tidens andeliga stridsfrågor gjordes till föremål för predikan i kyrkorna. — Under veckans lopp plägade erkebiskop Olof dessutom läsa öfver bibeln för den studerande ungdomen. Han dog vid 52 års ålder 1609 och efterträddes på ärkebiskopsstolen af Petrus Kenicius.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
