Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Folket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Båda dessa erkebiskopar hade blifvit tillsatte till följd af Carls uttryckligt tillkännagifna vilja. Och det var icke blott öfver kyrkans förnämsta platser som han utöfvade ett sådant bestämmande inflytande. »Vi hafva hört» — skref han en gång — »att biskoparne för gåfvors skull viga flere till prester, än med underhåll kunna försörjas, hvaraf till församlingens stora förargelse sker, att den ene presten traktar efter den andres gäll, såsom den onde efter själen. Derför befalla vi biskoparne att icke viga någon till prest, med mindre vi få veta, hvar han behöfves, och gifve dertill vårt samtycke.»
Skolväsendet hör för denna tid till historien om presterna, liksom åkerbruket till bönderna samt handel och näringar till städerna. Äfven på detta sätt bildades med den nya tiden något nytt, och man kan väl säga, att redan nu grunden lades till svenska folkets allmänna bildning, i det att vid sidan af det gamla behofvet att förse kyrkan med dugliga män, framträder ett nytt, som också med nödvändighet ville och måste tillgodoses, nemligen att förse det borgerliga samhället, staten, med dugliga män. Redan Gustaf Wasa, han som inleder och begynner den nya tiden, uttalade detta nya tidsbehof. I de fullmakter, som han utfärdade för biskoparne, ålägger han dem en noggrann uppsigt på skolorna, så att djeknarne skulle erhålla en bättre lärdom än förut, »icke allenast af den heliga skrift, utan ock jemväl den lärdom, som brukas kan pro utilitate reipublicæ».
De skolor, som funnos under medeltiden och om hvilka vi hafva på sitt ställe talat, så väl domkyrko- eller katedralskolorna som klosterskolorna, lågo vid denna tiderymds början i lägervall. De besöktes väl — stundom funnos vid dem 2 till 300 lärjungar enligt ett yttrande af Gustaf Wasa, som dock väl fäldes i ett ögonblick af missnöje med det närvarande — men den undervisning, som der lemnades, var i hög grad knapphändig. Med afseende på den allmänna presterliga bildningen vid medeltidens slut hafva vi ett intyg af den siste katolske erkebiskopen Johannes, enligt hvilket »skolorna och undervisningen i Sverige voro så eländiga, att ganska få prester kunde predika Guds ord, några icke ens läsa det i bok, än mindre förstå något deraf» — ett intyg, som bekräftas af utlåtanden från flera kyrkomöten. Dels det ständiga krigstillståndet, dels ock väsentligen reformationen omstörtade nu i läroväg hvad som dittills fans. Detta gäller naturligtvis i första rummet klosterskolorna. Domkyrkoskolorna funnos och besöktes fortfarande, men utan bestämdt underhåll för lärarne och med allas sinnen riktade på tidens förnämsta händelser — frigörandet från Danmark, konungavalet, reformationen — är det klart, att intet dugligt arbete i dem kunde åvägabringas. Medeltidsskolan var helt och hållet en anstalt tillhörande medeltidskyrkan och hade till sitt syfte att bilda prester; men med störtandet af den gamla kyrkan störtades också denna kyrkas skolväsende. Derför måste den nya tiden här skapa till nyes och grep sig äfven an med detta arbete med en kraft, som, om man tager tidsomständigheterna i betraktande, väcker beundran.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
