Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Folket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
lärjungarne efter deras kunskapsmått. Lärarne åläggas att, hvad små-drängarne beträffar, ej blott höra och föreläsa deras lexor, utan dagligen repetera dem, »så framt de icke skola bortglömma det ena, medan de lära det andra, ty nemmet[1] är ännu svagert och ovisst».
Emedan en lärare, som naturligt var, icke kunde räcka till för de fyra klassernas undervisning, föreskrifves vexelundervisningens begagnande, icke såsom något nytt, utan såsom något redan af ålder brukligt. »Det vill vara af nöden», heter det, »att den seden ock blifver behållen qvar i skolorna.» Men i stället för att vi nu gifva de lärjungar, hvilka enligt denna undervisningsmetod sättas att förhöra, namn af monitörer, kallades de då på svenska hörare, eller på latin: instructores, »dem man hafver kallat informatores». Desse togos ur de högre klasserna och förnyades för hvarje dag, men skolmästaren borde tillse, »att de små icke varda försummade eller ock icke rätt undervisade».
Klockan 5 om morgonen började arbetet i skolan; »då skulle både små och stora söka dit, både vinter och sommar». Klockan 8 gafs en timmes »orlof», hvarpå lästes en timme till 10. Då var det lof »till högan middag» eller klockan 12, hvarefter åter lästes till klockan 5, »och gå så hem till herbergs igen». Man får sålunda den betydliga summan af nio arbetstimmar dagligen; men det är att märka, att af de fem eftermiddagstimmarne den första användes till musik, den andra till föreläsning af skolmästaren och den tredje till öfverläsning af lärjungarne under uppsigt af en s. k. custos[2], som egde att anteckna ludentes, discedentes, tardevenientes och absentes, d. v. s. sådana som stimmade, aflägsnade sig, kommo för sent eller voro frånvarande, samt slutligen dem som begagnade annat språk än latin, när de hade något att säga. Onsdagar och lördagar voro repetitionsdagar. Utom hvad som tillhörde undervisningen i kristendom, lästes i skolorna endast latin och svenska. »Ingen skolmästare skall vara pligtig annat läsa och lära», och ville någon läsa grekiska eller hebreiska, fick han skaffa sig enskild lärare. Såsom skäl dertill anföres, »att det icke var nyttigt besvära barn och ynglingar med margehanda lexor». Skolan kallades derför latinskola. Men man fattar saken alldeles orätt, om man deraf skulle tro, att latinet lästes, såsom i vår tids skolor gemenligen sker, blott för språkets skull. All högre mensklig bildning låg då inom latinets studium, och med läsningen af de gamla romerska författarne var förenadt studiet af grammatik, retorik, dialektik. Skriföfningar i så väl bunden som obunden stil förekommo ständigt, hvarjemte man lärde sig utantill tänkespråk och skaldestycken.
Sång och musik hörde till skolans undervisningsämnen. Förnämligast afsågs koralsång, men ungdomen skulle äfven öfvas i den s. k. musica figurativa samt erhålla undervisning i tonkonstens
grunder.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
