Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Folket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
bevilja, att deras förnämsta sätesgårdar skulle gifvas i morgongåfva, det ock icke heller skedt är, och förse vi oss, att vår käre broder betänker sig väl härutinnan och tager denna vår välmening till godo, förty det är vår käre broder sjelf mera till nytta än oss. I varden ock vidare förnimmandes af vår käre svåger, herr Clas Fleming, och vår kära syster, fru Ebba, hvad vidare vår mening är derom.» — Drottningen kunde så mycket mer hålla på sin åsigt, som sjelfve hennes herre konung Gustaf förgäfves sökt af hennes fader, gamle herr Gustaf Olsson, bekomma ifrågavarande gårdar att der anlägga en fästning mot Danmark.
Men nedom dessa stora och högbördade slägter, med hvilkas medlemmar vi företrädesvis gjort bekantskap i de föregående berättelserna, fans en mängd slägter, hvilka tillhörde den lägre, mer oansenliga och mindre rika adeln, hvilkas medlemmar sågo upp till de förra såsom till furstliga vederlikar. Lifvet på dessas gårdar måste helt naturligt vara ett annat än på den rike grefvens eller friherrens gård, och de måste äfven både till konung och öfriga samhällsklasser intaga en annan ställning än de förre. Vi må här framställa en skildring af en sådan mindre adelsgård, såsom den blifvit oss gifven af en man, hvilken lefde på denna tid och enligt Johan III:s yttrande till honom skulle kalla sig Måns Olsson. Af sköldemärket har man i senare tider gifvit honom namnet Stjernbjelke, ett namn som dock aldrig begagnades hvarken af honom sjelf eller hans ättemän[1].
Vi göra först bekantskap med den ifrågavarande Måns Olsson, hemma på fädernegården, der han vistades hos sin moder Ingrid tre år efter faderns död, tjenande henne »föga annat än som en vanlig legogosse» med det arbete, som föresattes honom, »både med fiske och skjuteri», och när han icke hade annat att göra, så band han not och tillverkade annan fiskredskap. Att hans undervisning emellertid icke måtte hafva blifvit försummad, synes deraf, att han sjelf med egen hand uppsatt den beskrifning, som ligger till grund för vår berättelse. Under dessa år uppkom en träta mellan hans moder och hans svåger om ett ålfiske, och då fick han af Nils Persson (Silfversparre)[2], som var gift med hans faster, en bössa och dertill krut och bly, »att jag skulle skjuta ihjel förbemälde Tönnes — det var svågerns namn — för det han min moder så skamliga munfilade och bannade». Huru vida den unge Måns verkligen någon stund funderade på att följa sin frändes råd, veta vi icke. Af hans berättelser i allmänhet doftar emot läsaren något helt annat än mordlust. Den nämnde svågern bebodde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
