Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Folket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
med sin hustru hennes ärfda gård Grafby, belägen en fjerdedels mil från Sunds kyrka, och efter deras barnlösa äktenskap ärfdes denna gård af Måns. Ungefär lika långt från kyrkan låg Forsnäs gård vid stranden af sjön Östra Läjern, der Måns bodde med sin moder Ingrid.
Här saknade man en vacker dag alla jordabref på både fäderne- och mödernegods. Enligt hvad Måns angifver skulle de blifvit stulna af en Ingrids »nyckleqvinna», som derför fått ett par klädesstrumpor af Tönnes. Denne åter skulle då genast hafva fört brefven till Stockholm och der gräft ned dem i jorden i sitt hus, så att ingen mer visste det än Jakob Teet och hans hustru. Den senare skall efter sex eller åtta års förlopp hafva upptäckt gömstället för sin broder, hvilken tillsammans med Rasmus Ludvigsson tog brefven derifrån och förde dem i »konungens kammare».
Emellertid kom den unge Måns till konung Johans hof. Dermed tillgick sålunda. När de tre åren efter faderns död voro gångna, kom en dag ett bud från konung Johan, åtföljdt af »stockaknektar», till Sund. Konungen befann sig i Kalmar, och budet hade konungens befallning att Måns Olssons morbröder, »hvilka voro illa anklagade», skulle genast följa dit. Det skedde, och då följde äfven unge Måns med. Han fick dervid af sin moder icke mer än fyra alnar brunt kläde. För öfrigt fick han af kyrkoherden i Sund en hud till stöflar, af en Hans Holst vid skottarne ett »rappeer». Han red en röd häst och var utrustad med tvänne bössor. Hästen och bössorna jemte sadeltyget återsände han genast efter ankomsten till Kalmar.
I Kalmar blefvo morbröderne genast inmante i sitt herberge (arresterade), men Måns drog med konungens kammartjenare öfver till Borgholm på Öland, der konungen då befann sig. Denne frågade genast kammartjenaren efter de misstänkta männen, och då dessa spörsmål blifvit nöjaktigt besvarade, fästade han ögonen på Måns. En annan tjenare, som för tillfället var inne hos konungen, upplyste honom då, »att de båda inmante hade en systerson, som strök kongl. maj:t genom skog och mark och stod efter kongl. maj:ts djur». Måns föll då genast in och sade: »Jag är densamme och han ljuger på mig!» Konungen sporde honom hvad han hette. »Jag heter Måns Bagge!» — blef svaret. Bagge var morbrödernes slägtnamn. »Vi hafve nog af de Baggarne», yttrade konungen; »vi hafve allt för månge!» Efter ett ögonblick sporde han å nyo: »Hvad hette din fader?» — »Han heter Smålands Olof Gustafsson, Erik Gustafssons broder!» — genmälte Måns, hvarpå konungen tillade: »Då skall du heta Måns Olsson!» Dermed var bekantskapen gjord, och genom medverkan af den förste kammartjenaren blef Måns antagen till konungens »dräng» och vistades vid hofvet i fem år, hvarunder han blef gjord varaktig af konungen. »Så tjente jag både för småsven och ässendragare[1] stadigt i hofvet.» Vi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
