Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Folket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
påminna oss, att enligt den ordning, som följdes vid konung Eriks hof, småsvennerne utgjorde konungens närmaste följe, hvart han gick, uppehöllo sig i gemaket utanför hans kammare, buro upp maten och uppvaktade vid bordet.
Genom någon tillfällighet fick den kunglige småsvennen veta, att Jakob Teet skulle hafva reda på, hvar de ofvannämnda jordabrefven blifvit gömda, och han skref till honom det ena brefvet efter det andra, utan att dock erhålla något svar. Då bar det så till, att konungen skickade farbrodern, den nyssnämnde Erik Gustafsson, jemte en finsk adelsman i något ärende till Finland, och med honom skickade nu Måns ytterligare bref. Detta lyckades bättre, ty när Erik Gustafsson efter ett år återkom, förde han bref med sig till brorsonen med den äskade upplysningen. »Brefven hade stått i Tönnes Olssons hus i gången under en fyrkantig häll, som var sprucken i tu snedt öfver det ena hörnet.» Måns, som då befann sig i Stockholm, tog sin farbroder och den finske adelsmannen med sig, gick till svågerns hus och fann lätt samt uppbröt hällen. Under densamma var ett tomrum, der man mycket väl kunde se, att kistan med brefven hade stått, men kistan var borta. Hon hade redan, såsom nämndt är, blifvit flyttad till »kammaren».
Vid denna tid tillträdde Måns Grafby, som då legat öde några år, och han fick »förlof» af konungen att draga dit på ett halft år. Han köpte då sex kor och ett par oxar samt skaffade sig en rättare eller, som han då benämndes, »storesven», hvilken var gift och skulle med en legodräng och en piga sköta gården. Men vid skördetiden, sedan Måns åter dragit upp till konungen, utbröt genom storesvens vårdslöshet att sätta en limpanna af näfver ned i en bänk med halm en eldsvåda, som lade hela gården i aska jemte trädgården. Den växande grödan räddades, men denna använde mor Ingrid för sin räkning, så att frampå vintern egde Måns intet. Den kunglige småsvennen hade sålunda många vidrigheter att bekämpa, och hans egen moder synes hafva varit den, som icke gaf honom de minsta bekymren.
I mor Ingrid lära vi känna en qvinna af ett tanklöst och öfverdådigt skaplynne. Strax efter sedan sonen lemnat hemmet hade hon tillsammans med sin broder Bröms Bagge färdats till Vestervik »till gamla grefvinnan»[1] och af henne lånat en stor summa penningar samt derför pantsatt Grönelunds egor, »och samma penningar drucko Bröms Bagge och moder upp der i Vestervik.» Ett sådant lefnadssätt kostade då såsom i alla tider mycket penningar, och Ingrid var äfven ständigt i behof af sådana, dels för att betala gamla skulder, dels för att skaffa medel för att tillfredsställa sina anspråk på lifvet. Så pantsatte hon gård efter gård, jordlott efter jordlott, och tillgrep slutligen sonens egendom, det lilla, som han utan tvifvel med mycken sparsamhet och många försakelser samlat. Så tog hon skörden från det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
