Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Samhällsförfattningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förflutna året inlemnas, och alla köp, skiften, förpantningar och igenlösningar af fast egendom, sedan de blifvit vid häradstingen lagligen uppbudna eller utsökta, tillkännagifvas för »riksens sekreterare» samt införas i »riksens tänkebok». — Sedermera och som en följd af riksdagsbeslutet i Linköping 1600 förordnades, att tvänne sådana rättarting skulle årligen hållas, nemligen i Upsala vid Distingen och i Linköping vid Persmessotiden. År 1604 befalte Carl, att sex häradshöfdingar skulle komma till hofvet att döma i förefallande mål och efter någon tid aflösas af andra.
Dessa försök att ordna lagskipningen stannade väl vid blotta försök. Men om de också icke för denna tidrymd ledde till afsedd följd, bidrogo de dock att förbereda inrättandet af hofrätten år 1614 såsom en öfverdomstol för hela riket.
Konungens benådningsrätt började under denna tidrymd uttryckligen förbehållas honom. Sådant skedde i »regementsformen för Vestergötland» under Gustaf Wasa, ehuru på denne konungs tid ännu konungens benådningsrätt var inskränkt af slägten, af målsegandens rätt till hämnd eller till böter. Vi hafva i det föregående anfört exempel på, huru denne konung gjorde förbön om benådning för dråparen hos den dräptes anhöriga. Men konungen bad icke alltid, utan förmanade och befalte äfven. Ett exempel derpå må här anföras. Trenne bröder i Väddö socken hade i ett dryckeslag (»ett ölsmål») ihjelslagit en Erik Larsson, dock »mer af olycka än berådt mod». Dråparne ville nu erlägga »lagliga och kristliga böter (som är 120 mark örtugar)», men slägtingarne, den dräptes broder Jöns och hans moder Karin, ville icke taga böter, utan stodo hårdt emot och ville ändteligen hafva dråparne halsen ifrå eller alldeles tränga deras fader från hans skattegård. Konung Gustaf skref nu till hustru Karin och Jöns Larsson i Örby: »derföre är vår vilja och råd, att I samt alla edra medslägtingar rätte eder sjelfva i den måtto, förlikandes eder, och låten eder nöja med skäliga och drägliga böter, på det sämja och endrägt mellan eder och den andres slägt blifva måtte. Dertill vi eder i bästa mening vele förmante hafva.»
Oaktadt de grundsatser och förordningar, som här blifvit anförda, finner man under hela denna tidrymd häradshöfdinge- och lagmansembeten äfvensom andra embeten utförlänta, så att innehafvaren, hvilfken stundom var en qvinna, åtnjöt inkomsterna mot det att hon aflönade den, som skötte embetet. I afseende på tillsättandet af lagmän och häradshöfdingar hafva vi här ofvan omnämnt, att adeln erhöll företrädesrätt till dessa embeten. — Vi komma här in på ett annat område af konungens rättigheter, det som rör
Tjenstemännen och länen. De län, om hvilka här är fråga, skilja sig från de härofvan omnämnda grefve- och friherreskapen samt Norrköpingsbesluts godsen derutinnan, att de icke voro ärftliga; det är sådana förläningar, hvilka gåfvos såsom lön åt kronans embetsmän. De skilja sig således från de ärftliga länen derutinnan, att de berodde på tjensten och voro personliga, så att när personen lemnade tjensten,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
