Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De närmast följande krigsrörelserna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tillgick på följande sätt, enligt hvad som förmäles
i konungens bref till rikskansleren af den 24
Augusti[1].
Några kompanier af Macqueis regemente skulle under anförande
af öfverstlöjtnant Monroe, en skotte, afgå till konungen i
Pomern, men fartyget stötte på grund utanför Rügenwalde
och förliste. Allt gick förloradt, manskapet kunder endast
berga sina pikar och svärd samt några musköter, hvilka dock
till följd af vätan och förlusten af kulor och krut voro
obegagneliga. Att sålunda befinna sig så godt som
värnlösa midt framför en af fienden besatt stad
på ett afstånd af sexton mil från närmaste svenska
styrka, kunde komma en tapper karl att känna sig mindre
väl till mods.
Men i denna högsta nöd fick Monroe veta,
att den förre pomerske befälhafvaren fans i
staden och att han endast med motvilja nödgats
underkasta sig den kejserlige. Han sände derför
till honom en pålitlig karl och lät säga honom,
»att om han ville öppna en af stadsportarne och
förser honom (Monroe) med musköter och nödigt
krutförråd, skulle han snart befria staden från de
objudna gästerna.» Det var ett vågspel, men
med undergången för ögonen tillgriper man
de djerfvaste utvägar. Pomeranaren ingick också på
Monroes förslag. De svenska trupperna insläpptes
i staden, och de kejserlige blefvo snart förjagade.
Konungens bref omnämner äfven, att en kapten Tiesenhusen
med några kompanier af Fredrik von Rosens regemente
blifvit landsatte i Rügenwalde, men befaller kansleren
att aflösa Monroes och Tiesenhusens folk med annat
från Preussen. Då en engelsk lord sedan samtalade
med konungen om det märkeliga sätt, hvarpå Rügenwalde
blifvit taget, skall konungen hafva yttrat:
»Man kan icke tvifla om framgången af sitt företag,
då man ser Guds beskydd uppenbara sig!»
Förstöringen af Passewalk timade i början af
September. Passewalk var en liten stad vid
Uckerfloden, helt nära gränsen till Brandenburg,
några mil vester om Stettin. Staden hade allt sedan
Wallenstein besatte landet varit utsatt för de
kejserliges tygellösa sjelfsvåld och prejningar
samt måst erlägga, i förhållande till sina tillgångar,
ofantliga summor. Ännu värre blef det,
sedan hertigen af Pomern öppnat sin hufvudstad för
svenskarne. Han skref väl till kejsaren och sökte
urskulda det ingångna förbundet med Gustaf Adolf,
men kejsaren befalte Tilly att icke derefter visa
någon skonsamhet mot pomeranarne, och nu skulle
de delar af detta arma land, hvaröfver de
kejserlige ännu hade något att råda, till råga på
redan utståndna lidanden äfven straffas för sitt
affall, som det hette. Passewalk blef under loppet
af Augusti månad 1630 bokstafligen utatmadt, utan att
likväl de kejserliges roflystnad var mättad.
Då nalkades en afdelning svenskar om 150 man. Det
var en af de första dagarne i September. De
kejserlige, som då befunno sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
