Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Eröfringen af Griffenhagen och Gartz
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
berget, som låg på ett musköthålls afstånd från staden. Tillika erhöll
en afdelning musketerare befallning att göra sig redo till stormning.
Kanonerna gjorde snart en tillräcklig öppning på den gamla muren,
och nu satte sig musketerarne i rörelse och inträngde i staden. En
häftig strid uppstod, men musketerarne trängde fram och de kejserlige
veko. Det var deras afsigt, när de funno omöjligheten att försvara
Griffenhagen, att öfver Reglitz-bron rädda sig till Gartz. Men här
befann sig Lesslie med sina båtar och besköt bron. Det blef en ny
svårighet för de kejserlige. Likväl lyckades det dem att komma öfver
bron och fram till Gartz. Omkring hundra blefvo nedhuggne eller
tillfångatagne, och bland de senare Don Capua sjelf med sin major och
flere officerare.
Nu hade skymningen inträdt. Konungen lät besätta staden och
återförde de öfriga trupperna till lägret i skogen.
Under stormningen af Griffenhagen hade Schaumburg uppstält sitt
folk i slagordning gentemot Gartz. Han hade under natten till
juldagen i en hast sammandragit sina trupper ur deras spridda lägerställen,
men var dock för svag att våga en strid på öppna fältet, och i det
skick folket befann sig kunde icke heller synnerligen mycket med
detsamma uträttas. Emellertid återstod Gartz för konungen att taga, och
han ville icke dröja dermed utan begagna sig af den rådande
stämningen hos sina krigare, hvilkas mod vuxit genom den vunna framgången.
Annandag jul ryckte konungen derför öfver Reglitz-bron till Marwitz-skans.
Hären var uppstäld och tågade i slagordning, emedan konungen
med visshet väntade strid, något som väl äfven var att förmoda af
fiendens utmanande uppställning dagen förut. Knappt hade dock den
svenska förtrafven, bestående endast af några få ryttare, närmat sig
den väl befästade skansen, förr än denna lemnades af fienden, som
drog sig öfver bron till Gartz. Bron antändes, och fienden besatte ett
fältverk på nedra stranden. Svenskarne förföljde i hack och häl, och
när de hunno fram och körde upp med regementsstyckena mot fältverket,
lemnade fienden så väl detta som flera förskansningar, hvilka voro
uppförda närmare staden, tändande eld på den närmast denna varande
bron och åtskilliga hus inne i staden.
Någon strid väntade icke heller här. Fältmarskalken Schaumburg
lemnade Gartz under natten, sprängde sitt krutförråd i luften
och kastade sina kanoner i Odern. De kejserlige flydde i oordning på vägarna
söder ut. Konungen sände rytteriet att förfölja och tågade sjelf med
den öfriga hären efter till staden Königsberg inom det brandenburgska
området. Härifrån skref han till rikskansleren att med det första
sända honom förstärkning från Preussen, »emedan han ville
begagna sig af den vunna segern och fienden, medan
han var modfäld vidare förfölja»[1].
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
