- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / Fjerde bandet. Gustaf II Adolf /
426

(1885-1886) [MARC] Author: Carl Georg Starbäck, Per Olof Bäckström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gustaf Adolf söker flytta kriget till södra Tyskland - Wallenstein inbryter i Sachsen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Detta bref framlemnades enligt den derpå gjorda anteckningen till
konungen i lägret vid Fürth den 29 Augusti, således dagen efter sedan
han hållit sitt strafftal till dervarande tyska furstar och officerare.

I September befann sig Baudissin framför Paderborn, som han
belägrade, och hertig Georg af samma orsak framför Wolfenbüttel, då
Pappenheim med ens uppträdde och alldeles splittrade de svenska
stridskrafterna i dessa trakter. Det hade icke lyckats denne fältherre att
undsätta Maestricht, utan den 18 Augusti uppbröt han derifrån och
gick i början af September vid Köln öfver Rhen, vändande sig mot
Baudissin.

Denne drog sig hastigt tillbaka från Paderborn först till Weser
och sedan söder ut till Cassel, häftigt förföljd af Pappenheim, hvilken
nedgjorde 400 af hans eftertrupp. Georg af Lüneburg fick bud från
Baudissin med anhållan om hjelp och afsände general Lohausen. Men
denne kastade sig vid Pappenheims annalkande in i Hartzbergen, hvarpå
den senare tog Hildesheim, sedan han genom öfverste Gronsfeld lyckats
spränga hertig Georgs belägringshär framför Wolfenbüttel och tillfogat
honom en betydlig förlust.

Hertigen lyckades derefter draga sig till Lohausen och gick till
Halberstadt, medan Baudissin begaf sig till nedra Rhen. Sakerna stodo
sålunda här i hög grad illa, och vi kunna fullt fatta uttrycken i konungens
bref till rikskansleren af den 7 Oktober om nödvändigheten för
honom att sjelf begifva sig till Nedersachsen.

Nya underrättelser drogo honom åt ett annat håll, till Kursachsen.
Der hade nemligen Wallenstein inbrutit.

Wallenstein inbryter i Sachsen.



Som vi minnas, afsände Wallenstein från sitt läger vid Rednitz
redan i början af Augusti Holk med 4,000 man. Denne begaf sig
till Hof och inföll derefter omkring den 10 Augusti i Sachsen. Hans
väg gick fram utefter norra sluttningen af Erzgebirge och betecknades
af utplundrade städer och brinnande byar ända fram till
Elbefloden och Dresden, der Johan Georg sjelf befann sig och måste
förblifva en overksam åskådare af den förfärliga förödelse, som öfvergick
hans land.

De lidanden, hvilka de arma invånarne måste utstå af detta
röfvarefölje, öfvergå all beskrifning. En wallensteinsk officer berättar om
kroaterne, »att de hade påfunnit ett nytt torturmedel för att tvinga
sista öret från de olyckliga sachsarne. De afklädde män och qvinnor
utan åtskilnad och läto dem derpå sönderslitas af uthungrade hundar,
hvilka de för detta ändamål förde med sig». En tysk författare i
våra dagar säger, »att aldrig gräsligare våldsgerningar begingos med
större lättsinne. Medan byarne brunno i ljusan låga och husen brakande
störtade tillsammans, blåste trumpetarne en segermarsch».

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:44:10 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sverhist/4/0434.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free