Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Konungens lik - Om konungens död
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Detta fördes från Weissenfels till Wittenberg. Här stod det öfver
en natt i slottskyrkan, och Smålands ryttare – de fyra hundra som
voro qvar efter den blodiga dagen vid Lützen – höllo vakt. En
mängd åskådare strömmade till att ännu en sista gång se den beundrade
och älskade hjelten, och de funno ännu hans ansigte förundransvärdt
likt.
Öfver vintern förblef konungens lik i Sachsen, men påföljande
sommar fördes det ned mot kusten till Pomern att öfverföras till
Sverige. Och öfver allt strömmade folket till, medan klockorna ringde
i alla kyrkor, der sorgetåget gick fram. Alla sågo med sorg och
saknad stoftet af det protestantiska Tysklands befriare bäras bort.
Till Wolgast gick tåget. Der låg gamle Carl Carlsson Gyllenhjelm
med svenska flottan, som skulle föra det kungliga liket öfver
Östersjön till fosterjorden. En mängd furstar och ädlingar hade
samlats dit. Af svenske herrar såg man Gabriel Oxenstierna, Sten Bielke,
Herman Wrangel, Johan Banér, Åke Tott med flera. Då sorgetåget
förde det kungliga liket om bord på flottan, höll Sten Bielke vid stranden
ett tal på tyska, hvari han erinrade om konungens ankomst för
tre år sedan på samma flotta, som nu skulle föra honom tillbaka till
fäderneslandet; men öfver mörkrets och våldets krossade bojor följde
de befriades välsignelser hjelten på återfärden till hans och frihetens
fädernesland.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
