Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Förmyndarnes inre styrelse - Rådet - Rådet i äldre tider
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Rådt t.
185
sammankallande, icke heller börja krig eller sluta fred, stillestånd eller
förbund utan riksens råds och ständers vetskap och samtycke.
Genom denna den sjuttonårige konungen affordrade försäkran hade
sålunda riksens råd, från att under Gustaf I och Carl IX vara endast
rådgifvande, å nyo fått sin myndighet betydligt utvidgad, emedan dess
samtycke fordrades för stiftande af ny lag, för afskaffande eller
förändring af gammal, för ständernas sammankallande samt för krigs
företagande eller freds, stillestånds eller förbunds afslutande. Gustaf Adolf
hade emellertid allt för stor personlig öfverlägsenhet, att rådet kunde
missbruka denna maktutvidgning, och man finner intet försök å dess
sida att under hans regering genom omröstning göra sitt beslut
gällande mot konungen, under hvars frånvaro riket styrdes efter de
föreskrifter han meddelat rådet.
Efter Gustaf Adolfs död utöfvades riksstyrelsen af rådet
gemensamt till dess den nya regeringsformen af riksdagen antogs den 29
Juli 1634. Enligt det af Axel Oxenstierna meddelade utkast till denna
regeringsform, hvilket af Gustaf Adolf blifvit gilladt, skulle under
Christinas minderårighet riksstyrelsen föras af de fem höga riksembetenas
innehafvare, men då tvänne bland dessa embeten blifvit lediga genom
riksdrotsen Magnus Brahes död den 3 Mars 1633 samt genom
pfaltzgrefve Johan Casimirs aflägsnande från riksskattmästare-embetet,
uppstod tvekan inom rådet, huruvida ständerna borde lemnas något
inflytande på valet till dessa vigtiga embeten eller icke. Man hade trenne
utvägar att välja — valet kunde ske af ständerna och bekräftas af
rådet, eller ske af rådet och bekräftas af ständerna, eller ske inom
rådet och endast tillkännagifvas för ständerna. Det första sättet
förkastades inom rådet enhälligt, såsom inverkande på en konungslig
rättighet och lätt framkallande partisöndringar. Det andra förordades af
flera inflytelserika män, såsom Jakob De la Gardie, Gabriel Gustafsson
Oxenstierna och Johan Skytte, men rådets ömtålighet om sin
myndighet föranledde dock att det sista sättet slutligen vidtogs och, såsom vi
redan visat, de båda embetena tillsattes endast genom omröstning
inom rådet.
Enligt 1634 års regeringsform skulle riksens råd vara närmast
konungen i anseende och af honom utses bland infödde riddare och
svenner (således inom adeln). Det vanliga antalet af dess ledamöter,
de fem höga riksembetena deri inberäknade, skulle vara 25, hvilket
antal dock efter behof kunde ökas. Alla dessas åhåga skulle
förnämligast bestå deruti att påminna konungen all riksens rätt, efter bästa
förstånd råda till det, som honom och riket är gagneligt, styrka
ständerna och allmogen till trohet och villighet, och uti alla ärenden, som
förekomma, alltid låta sig vårda om konungens och riksens rätt,
höghet, gagn och välstånd, efter den eds innehåll, som de gjort konungen
och riket. I konungens frånvaro, sjukdom eller omyndiga år skulle
riksstyrelsen föras af de fem höga riksembetena, men under sådan
styrelse finge ingen ny lag göras, inga nya privilegier gifvas, adelskap
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
