Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Förmyndarnes inre styrelse - Rådet - Rådet i äldre tider
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
21 8
Christina.
ej utdelas, krono- eller skattegods eller andra kronans rättigheter ej
afhändas eller bortskiftas, utan skulle allt sådant, likasom alla
utnämningar och stadganden, stånda till konungs stadfästelse. I konungens
frånvaro skulle regeringen, derest någon fara ej kunde uppstå af
dröjsmålet, kommunicera »alla svåra ärenden» med konungen och taga dess
resolution. I vigtigare saker skulle regeringen kalla tillsammans riksens
råd, äfvensom, i fall så behöfdes, de fem kollegierna, och med dem
rådgöra. Ständernas möten och riksdagar borde i konungens frånvaro
eller sjukdom undvikas, med mindre inga andra utvägar funnos att
irån förderf och undergång riket förvara. Vore vid konungens dödliga
frånfälle inga hans barn eller andra arftagare till riket, enligt ingångna
arfföreningar, i lifvet eller någon viss efterträdare till kronan förklarad,
så skulle de fem höga embetena med riksens råds råde stå riket före
i enlighet med denna regeringsform, intill dess samtliga riksens råd
och ständer sig om en viss konung förenat.
Genom denna regeringstorm hade sålunda styrelsen under
Christinas minderårighet blifvit lagd i rådets händer, men tillika ett
råds-och embetsmannavälde blifvit infördt, som kunde väsentligen inskränka
äfven en fullmyndig konungs makt, ehuru regeringsformens hela
innehåll tydligen visar den vara afsedd för en minderårig snarare än för
en myndig konung.
Med rådets myndighet steg äfven dess anseende, så inom som
utom landet, och i förhållande härtill stego också dess anspråk. Det
var väl ock förlåtligt, om dessa icke voro ringa på en tid, då ett svenskt
riksråd stod i spetsen för det evangeliska förbundet i Tyskland och vid
dess rådplägningar hade säte framför kurfurstarne, samt andra svenska
riksråd, en Horn, Banér, Torstensson och Wrangel, hade en mängd
tyska furstar under sitt befäl. Från denna tid ansågo sig ock de
svenska riksråden ega lika värdighet med regerande tyska furstar och
framför granderna i Spanien samt hertigarne i Frankrike och England.
Tilltalsordet »eders excellens» blef nu också dem uteslutande tillagdt,
och i allmänhet voro de icke litet måne om sin värdighet så väl inom
som utom riket.
Af de 25 ordinarie ledamöterna i rådet var, såsom förut är nämndt,
riksdrotsen president i Svea hofrätt, riksmarsken i krigskollegium,
riksamiralen i amiralitetskollegium, rikskansleren i kansliet och
riksskattmästaren i räknekammaren. Af de öfriga 20 riksråden voro trenne
presidenter i Göta, Åbo och Dorpts hofrätter, fyra bisittare i Svea
hofrätt, tvänne krigsråd i krigskollegium, tvänne amiraler eller
amiralitetsråd, fyra rikskansiiråd och två kammarråd. Öfverståthållaren i
Stockholm var alltid ett dervarande riksråd, generalguvernörerne i de
utländska besittningarna vanligen extraordinarie riksråd. Rikskansleren hade
att sammankalla rådet och, å konungens vägnar, inhemta dess tankar,
men rådets svar lemnades vanligen af riksdrotsen, hvilken betraktades
såsom rådets ordförande, medan rikskansleren der var konungens ombud.
Vid Gustaf Adolfs död utgjordes rådet af följande personer, här
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
