Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Christinas regering såsom myndig drottning - Riksdagen 1647 - Oro inom presterskapet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Riksdagen 1647.
383
ordning och ny stadga om bärande träd, äfven af samma dag, utgjorde
resultaten af riksdagens öfverläggningar rörande den andra kungliga
propositionen, infördes icke den uteslutande jagträtt, hvilken adeln velat
tillvälla sig.
Utom de allmänna angelägenheterna förekom i presteståndet en
fråga, som väckte långt mera uppseende än någon af de öfriga.
Drottningens förre lärare Johannes Matthiae hade, när han år 1644
tillträdde Strengnäs biskopsstift, hållit ett tal, hvilket han sedermera
utgaf under titel: Idea boni ordinis in ecclesia Christi
(Grunddragen till en god ordning inom Christi församling) och der han
framstält några satser, som åsyftade en sammanjemkning af de lutherska
och reformerta bekännelserna. Mot denna skrift författade
superintendenten i Kalmar Nicolaus Eschilli några anmärkningar, dem han utgaf
och tillegnade rikskanslern. Biskopen svarade med en viss häftighet,
som eljest visst icke röjde sig i hans milda och fogliga lynne, och nu
kom hela presterskapet i oro, så mycket mer som man visste att
Johannes Matthiæ stod särdeles väl hos drottningen. Redan i början af
riksdagen aflät presteståndet till rådet en anhållan, att detsamma måtte
vaka öfver den sanna trons upprätthållande i riket. Frågan förekom
den 17 Januari, då rikskanslern sade sig önska, det Johannes Matthiæ
aldrig utgifvit denna bok. Drottningen svarade, att i densamma
funnes ingenting att tadla; men kanslern genmälde, att den näppeligen
kunde gillas af våra lutherska lärare, och tillade: »Gud gifve att
församlingen ej för dess skull råkar i villervalla!» Drottningen bad honom
ej göra så svåra beskyllningar emot boken, emedan hon toge mycken
del i densamma, hvaremot kanslern anhöll, att drottningen ej måtte
försvara den, ty då blefve den sista villan värre än den första; men
drottningen svarade, att hon ej försvarade den, ty den försvarade sig
sjelf. Per Brahe sökte medla, men Oxenstierna talade om Sveriges
stora lycka att hafva blott en trosbekännelse och derföre inga
lärotvister samt deraf flytande olyckor. På drottningens befallning sökte
man emellertid i presteståndet tillvägabringa en förlikning mellan
biskopen och superintendenten, hvarom öfverlades den 18, 19 och 20
Mars, då slutligen båda underskrefvo en förklaring »att icke vidare
tillfälle gifva till sådan oenighet eller Guds församling med sådana
con-troversier yttermera bekymra». I sina vid riksdagens slut afgifna
»underdåniga besvär och postulat» anhöll sedermera presteståndet, att
kongl. maj:t icke måtte tillstädja någon annan läras öfning i riket, utan
alla der boende tillhållas gå i våra kyrkor och låta der döpa sina barn
af våra prester; att calvinister och papister icke måtte tillåtas här
hålla några konventiklar; att personer, tillhörande dessa sekter, icke
måtte blifva satta till förnämliga kall och embeten, icke kallas till
vittnen, när våra barn döpas, och deras döda icke bevisas någon stor
ära vid deras jordefärder, samt att gudstjensten måtte förrättas i
kyrkorna och ej i enskilda hus. Å dessa yrkanden resolverade
drottningen den 4 April, att då kongl. maj:t väl kan besinna huru högt ett,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
