Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Freden i Roskilde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
yttersta stunden och derest det visade sig, att i annat fall fredskongressen blefve afbruten.
Ehrensteen framförde detta budskap till Bielke och Ulfeldt, men af en för de svenska fordringarna gynsam tillfällighet behöfde dessa ej eftergifvas. I brist på annat samlingsrum i den lilla byn Tosterup höllos underhandlingarna i det rum, der Clas Tott hade sitt qvarter. På aftonen den 17 Februari, under hvilken dag sju särskilda skrifvelser kommit från konung Fredrik till de danska ombuden, den sista med det nyssnämnda medgifvandet, att Trondhiems och Bohus län skulle i yttersta nödfall få afstås, hade Tott lagt sig på sin säng, med sparlakanen föredragna. Här hörde han, utan att någon anade hans närvaro, huru Meadowe omtalade för Terlon, att danskarne ändtligen beslutat sig för att afträda både Trondhiems och Bohus län, men dock ej förr än i yttersta stunden, sedan de stigit upp från bordet och låtsat som om allt skulle brytas. Först på gården, när reskapporna redan voro påtagna, skulle de gifva med sig. Så snart de båda fredsmedlarne gått ur rummet, skyndade Tott att om sin upptäckt underrätta Bielke, hvilken följaktligen var stålsatt mot alla danskarnes gensägelser. Äfven då de reste sig upp och förklarade underhandlingarna afbrutna, lät Bielke detta icke det ringaste bekomma sig, till Ehrensteens stora förvåning. Ännu större blef hans förundran och oro, då de gingo ur stugan och allt tycktes vara slut. Han ryckte Bielke i rocken, men det hjelpte icke. »Jag blef öfvermåttan bestört och visste icke hvad råd att taga», skrifver han i sina anteckningar. Bielke visste det dock bättre. Han åtnöjde sig att säga de danske herrarne ett höfligt farväl, då de togo på sig sina reskappor och voro färdige att stiga till häst; men längre kommo de ej. De tycktes i en hast besinna sig och gåfvo nu med sig, till ökad förvåning för Ehrensteen, som genast satte sig till häst och midt i natten red till konungen att berätta den lyckliga utgången. Så slutade de förberedande underhandlingarna och den 18 Februari blefvo fredspunkterna af båda konungarna undertecknade.
Härefter instäldes fiendtligheterna, men då de i Tosterup i största hast öfverenskomna fredspunkterna voro till formen bristfälliga och lemnade mycket obestämdt, öfverenskom man att i Roskild, Danmarks forna hufvudstad, der man hade mera beqvämligheter än i den lilla byn, formligen utarbeta fredsförslaget, hvilket der undertecknades den 26 Februari. Dess hufvudsakliga innehåll var, att Danmark för alltid till Sverige afträdde Skåne, Halland, Bleking, Bohus län, Trondhiems stad och amt, ön Bornholm samt de länderier Danmark dittills innehaft å ön Rügen; att alla svenska fartyg skulle vid genomfarten, af så väl Öresund som Belterna vara fria från alla tullafgifter, undersökningar och uppehåll, endast de visade lagliga sjöpass; att samma fördel skulle få åtnjutas för varor som tillhörde svenskar, äfven om de fördes å främmande fartyg; att båda staterna lofvade med all makt hindra hvarje främmande fiendtlig flotta från att genom Öresund eller Belterna ingå i Östersjön; att hvardera makten förband sig att afstå från alla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
