Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Freden i Roskilde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
deremot ej komma i fråga; men om danskarne bestämdt yrkade derpå, skulle den ena makten vara förbunden att bistå den andra med 4,000 man fotfolk eller ock betala 4,000 rdr i månaden för hvart tusende, som ej sändes. Allt tal om Sveriges rätt till andel i danska tullinkomsterna borde sorgfälligt undvikas, emedan det ännu ej vore lämpligt att röra vid den frågan. Förbundet skulle slutas på 12 till 15 år. Jemte förbundsfördraget skulle af båda makternas ombud uppsättas en förklaring öfver åtskilliga punkter i fredsfördraget, som annars möjligen skulle kunna förorsaka missförstånd mellan de båda makterna. I denna förklaring borde införas, att de danska örlogsskeppen skulle salutera Helsingborgs slott på samma sätt som de svenska Kroneborgs, samt att 15:de artikeln i Brömsebro-freden om ett föregående tillkännagifvande, så snart en svensk flotta af flera än 5 skepp skulle passera Öresund eller Belterna, upphäfdes. Vidare skulle ombuden upprätta sådana formulär för certifikat på svenskt gods, som på främmande fartyg passerade sundet, att åt danskarne icke blefve inrymd »någon judicatur» öfver svenska skepp eller gods. Slutligen skulle de söka bringa underhandlingarna om den i roskildska freden omnämnda ersättningen åt hertigen af Holstein till ett lyckligt slut och vända saken så, att konungen af Sverige skulle lemna denna ersättning mot erhållandet af Norges nordligaste del, Nordlanden och Vardöhus.
Den 19 Mars anlände de svenske underhandlarne till Köpenhamn, der de med vanlig högtidlighet mottogos och den 22 erhöllo sitt första företräde hos konung Fredrik. Till underhandlare å Danmarks vägnar voro Axel Urup och Peder Reedtz utsedde. Den 29 Mars började underhandlingarna, då de danska ombuden anhöllo att de svenska ville uppsätta ett förslag till förbundsfördrag, hvilket dessa dock afböjde och lyckades få danskarnes löfte att uppsätta ett dylikt, dock under förbehåll att allt i denna underhandling skulle hållas hemligt, hvarom man ock å ömse sidor öfverenskom.
Under tiden hade Carl Gustaf till den 2 April sammankallat landshöfdingar, biskopar samt magistratspersoner från några bland de större städerna till en utskottsriksdag i Göteborg, dit han sjelf ankom redan den 23 Mars och der han möttes af drottningen samt blef med stor högtidlighet mottagen. Här öfverlade han ock med rådet om planen för de ännu återstående krigens utförande. Konungen ansåg sig nu, med afräkning af den beslutade hjelpsändningen till Lifland, kunna förfoga öfver en fullt stridbar här af 12,000 ryttare och 6,000 man fotfolk. Frågan var nu hvar och huru denna här bäst skulle användas.
Härom började öfverläggningarna i rådet den 4 April. Riksdrotsen rådde, att man först borde försäkra sig om Brandenburg och sedermera gå mot Österrike. Af samma mening voro Knut Posse, Seved Bååt, Erik Stenbock och Schering Rosenhane. Christer Bonde åter ansåg, att man först borde söka förlikning med Österrike och dervid afse en delning af Polen med denna makt, hvarvid det kungliga och hertigliga Preussen borde jemte Kurland tillfalla Sverige.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
