Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De nyvunna landskapen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Helsingborg syntes vara anlagd för öfverfarten af Öresund. Det hade tillförene haft ett temligen talrikt borgerskap, hvaraf några få funnos qvar, som voro väl behållne, synnerligast borgmästaren Ellers, som icke allenast var temligen rik, utan ock »en nyttig och beskedlig man». Stadens förnämsta handel bestod uti allehanda små viktualiers utförande till Helsingör, hvarförutan formän, färjekarlar, gästgifvare och annat fattigt folk haft någon näring af resande, som der mycket farit fram och åter. Handeln var för öfrigt ringa, emedan landet deromkring icke var så fett och godt som det öfriga Skåne. Spanmål utskeppades aldrig, men väl infördes säd till bröd och sådd. Under senare tiden hade staden lidit mycket. I förra danska fejden hade den varit intagen af svenskt krigsfolk, då många af borgarena öfvergifvit densamma. Derefter kom en svår pest, som borttog största delen af invånarne. Sedermera beslöt danske konungen att befästa staden, i följd hvaraf de invid stranden belägna husen blefvo nedrifna och invånarne beröfvade en stor del af sina kålgårdar. Af dessa orsaker hade konung Fredrik den 15 Augusti 1655 beviljat staden tolf års frihet från skatt och utlagor samt tre års från accis. Dessa friheter hade icke blifvit af konung Carl Gustaf bekräftade, hvarföre lilla tullen och accisen blifvit införda i Helsingborg, likasom å andra orter. Stadens magistrat bestod af två borgmästare och sex rådmän, hvarförutan fans en byfogde, motsvarande konungens fogde i de svenska städerna, hvilken hade att ombesörja alla verkställighetsåtgärder och inqvarteringar, och då han var konungens man, hade ock hans embete stort anseende, och ordningens handhafvande inom staden berodde förnämligast af honom. Byfogden så väl som magistratspersonerna i de skånska städerna i allmänhet hade ringa eller ingen lön, utom några små åkerlyckor utanför städerna, och frihet från inqvartering var på det hela deras bästa förmån. Ur städernas kassor aflönades deras pastorer. Helsingborgs stads inkomster voro helt ringa, men kunde förbättras, om staden förunnades tolagen, en sjettedel af accisen samt dessutom stämpel-, mätare- och vägare-penningar.
Landskrona hade af konung Erik af Pomern erhållit stadsprivilegier år 1450. Dess vidsträckthet och den stora kyrkan derstädes vittna, att staden tillförene varit mera blomstrande. För 80 år tillbaka eller derutöfver hade staden haft 800 till 900 borgare, men sedermera varit i ständigt aftagande, så att en stor del af husen nu stod öde och tomterna såddes med säd och trädgårdsfrön. Detta aftagande ansågs hufvudsakligast hafva vållats af de svenska krigen, och ehuru konungarne i Danmark beviljat staden stora friheter, hade dessa dock haft ringa verkan. Dess handel var för det mesta inskränkt till det bakom liggande landet, och dess läge midt emellan Helsingborg och Malmö på en i sjön utskjutande udde var för dess handel ofördelaktigt, emedan staden endast för en liten del af landet låg beqvämare än dessa båda städer. Denna olägenhet vore dock mer än uppvägd af den förträffliga hamnen, »hvilken Gud der som ett underverk af naturen lagt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
