Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De inre förhållandena, 1664-1668
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
huru De la Gardie och dennes vänner skylde på honom och hans kollegium, att medel ej kunde anskaffas för de ständigt ökade utgifterna.
Det kostsamma bremiska kriget ökade ytterligare oredan i drätselverket och redan i Mars 1666 fick kammarkollegium befallning att anskaffa medel, »om ock staten måste rubbas». Då nu kollegium i Juli samma år ingaf sitt förslag till stat för året, utvisade detta en brist af tio tunnor guld. Dena upptäckt väckte både bryderi och förbittring, hvilken likväl i stället att riktas mot dem, som åstadkommit det kostsamma och onödiga kriget, vände sig mot det embetsverk, som förvaltat medlen. Rikskanslern, som nu blifvit van att få sin vilja gällande i alla vigtigare beslut och som, ju högre hans inflytande stigit, blifvit allt mera otålig för motsägelser, utfor med mycken häftighet både mot riksskattmästaren och hans kollegium. Forne riksskattmästare, yttrade han, hade beflitat sig om att anskaffa medel till fyllande af rikets behof, men nu visade sig så väl skattmästaren som »de lägre gudamakterne» (Dii minorum gentium) inom kammaren icke sällan gensträfvige mot regeringen och rådet, under det de voro särdeles villige till allt, som gick ut på betalning af gammal skuld, hvarigenom kammarkollegiets ledamöter riktade sig sjelfva.
Då Bonde var för sjuklighet i det närmaste urståndsatt att deltaga i göromålen, fick kanslern rådets uppdrag att, tillika med några kommissarier, fullända statsregleringen. Han uppgjorde flera förslag, men när staten i December var färdig, hade bristen växt till sexton tunnor guld, oberäknadt kostnaderna för underhållet af Wrangels här. Man hade nu ingen annan utväg än anvisningar på kommande års inkomster, och oredan i drätseln blef för hvarje år allt större. Bondes statshushållnings-grundsatser voro nu helt och hållet frånträdda. Sjelf öfverlefde han ock ej länge deras förkastande. Såsom förut är berättadt afled han i Hamburg under en resa till de tyska varma baden, i Juli 1667.
Ett nytt motparti bildade sig dock innan kort mot den nu öfvermäktige kanslern, hvilken ock sjelf genom sitt öfvermod mer och mer ökade sina fienders antal samt förde ett lysande lefnadssätt, mera praktfullt än sjelfva hofvet. Så gaf han på konungens födelsedag i November 1667 en högtid, hvars like i prakt och kostnad knappast varit sedd inom Sverige, och ehuru hans inkomster visserligen voro ganska stora, undrade dock något hvar huru de kunde räcka till för ett sådant lefnadssätt, och man började hviska om vängåfvor från främmande hof, synnerligast Frankrike. Af förtroliga meddelanden från den härvarande franske ministern finner man likväl, att denna misstanke var ogrundad. Den omfattades emellertid med begärlighet af De la Gardies fiender och bidrog i sin mån att rubba hans ställning såsom den egentligen ledande i styrelsen. Dock skedde detta ännu mera genom bristande kraft och ihärdighet. Icke sällan låg han hela månader på landet, öfverlemnande sig åt nöjen, läsning eller landtlifvets behag, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
