Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Adeln
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
mera än till namnet, och för öfrigt styrd af en mäktig adel, innehafvare af all rikets jord. De förnämste styrelseledamöternes trohet mot Gustaf Adolfs dotter, så väl som de ofrälse ståndens tillgifvenhet för Wasa-ätten, och äfven det ständigt pågående kriget, som gjorde regeringen mera beroende af dessa stånd, förhindrade sådana planers verkställande under Christinas minderårighet. Sedan hon sjelf tillträdt regeringen, befordrade hon dem visserligen genom sitt slöseri med kronans egendom och med öfriga ynnestbevis mot adeln; men motverkade dem tillika, när hon genomdref Carl Gustafs val till hennes efterträdare, och det har mycken sannolikhet för sig, att högadelns motvilja mot detta val icke var utan allt samband med dessa planer. Genom sitt både kraftfulla och sluga tillvägagående vid 1650 års riksdag tillintetgjorde hon högadelns försök att inskränka konungamakten, och denna riksdag synes också utgjort en vändpunkt i sträfvandena till införande af ett mera omfattande adelsvälde efter polskt mönster, ehuru bemödandena att utvidga adelns rättigheter så väl mot regeringen som mot medstånden derföre ej upphörde. Under Carl Gustafs regering, som i de ständiga krigen gaf adeln helt annat att tänka på och syssla med, kunde dessa bemödanden ej framträda, men knappt var den kraftfulle, krigiske konungen borta, innan de åter röjde sig i det vid 1660 års riksdag beslutade tillägget till regeringsformen, hvarigenom rådet fick större myndighet i förhållande till regeringen än förut, äfvensom genom stadgandet, att konung ej kunde utse nya riksråd utan de förres hörande. Per Brahes af adeln kraftigt understödda uppträdande mot hertig Adolf Johans anspråk vittnar äfven huru angeläget ståndet var att ej åt någon medlem af konungahuset, utom den omyndige konungen, inrymma något deltagande i regeringsärendena eller någon utsigt till tronen i händelse af dess ledigblifvande. I samma riktning åt utvidgadt råds- och adelsvälde voro ock de försök, som mot slutet af förmyndarestyrelsen gjordes att genom en den unge konungen vid hans myndigblifvande affordrad konungaförsäkran ytterligare inskränka hans myndighet, hvilka försök dock tillintetgjordes genom bristande enighet på riddarhuset, genom de ofrälse ståndens obenägenhet för dylika inskränkningar samt icke minst genom den unge konungens beslutsamhet.
Adelns öfvermod mot de öfriga samhällsklasserna var under denna tid större än någonsin och röjde sig på flera sätt, likasom det äfven icke så litet befordrades af den nu rådande adeliga styrelsen.
Så sökte och lyckades adeln under denna tid göra allt flera intrång på de öfriga samhällsklassernas så väl som å kronans rättigheter. Den fordrade frihet för sina bönder från skyldigheten att underhålla broar och vägar å landsbygden. Den yrkade, att de adelsmän, som i gåfva eller förläning af kronan fått fyra gårdar, skulle vara fria från fjerdepartsräfsten, ehuru reduktionsstadgan medgaf en sådan frihet endast åt dem, som ej erhållit mer än tre gårdar. Den utverkade, att om ofrälseman, som adlades, förut egde ett eller flera skattehemman,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
