Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fredsunderhandlingarna 1677-1679
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
dessa bilda den gränsreglering, som af England och Holland blifvit yrkad, samt lofvade åt nederländska republiken återställandet af Maestricht, jemfe afslutandet af ett handelsfördrag. Slutligen förklarade sig Ludvig ej vilja vara bunden af dessa vilkor längre än till den 10 Maj.
Detta stolta ultimatum, snarare liknande en segrares befallning till de besegrade än en krigförande makts meddelande, väckte icke ringa häpnad hos de mot Frankrike förbundna makterna, och det vilkor, det innehöll i afseende på Sverige, framkallade den häftigaste förbittring hos dem bland dessa makter, som företagit kriget för att rikta sig på Sveriges bekostnad.
En separatfred mellan Frankrike och Holland ingicks icke desto mindre den 10 Augusti 1678, men deri var, trots de svenska sändebudens alla bemödanden, Sverige icke inbegripet. Till dem hade de holländska redan i April 1677 öfverlemnat ett förslag så väl till fredsfördrag som till en handels- och sjöfartstraktat, byggd på den af Holland omfattade grundsatsen af handelns frihet, hvilket äfven var uttryckt i det holländska förslaget till handelstraktat med Frankrike, men som ännu var föga godkänd hvarken i Sverige eller Frankrike. Också hade kommerskollegium afstyrkt antagandet af det holländska förslaget, och då holländarne, lika litet som svenskarne, ville gifva efter i denna fråga, blef freden mellan Sverige och Holland tills vidare oafslutad, men, på de svenska sändebudens begäran, inrycktes i det fransk-holländska fredsfördraget en särskild akt, hvarigenom republiken förband sig till fullständig neutralitet mot Sverige, till dess underhandlingarna emellan båda staterna voro bragta till ända.
Förbittringen öfver denna separatfred var emellertid icke liten hos Hollands bundsförvandter under kriget samt ökades ännu mera, då, genom holländsk bemedling, en separatfred ingicks äfven mellan Frankrike och Spanien den 17 September 1678. Inom Sverige åter hoppades man, att Ludvig XIV nu skulle få så mycket bättre tillfälle att bereda det utlofvade återställandet af dess förlorade besittningar, samt att detta skulle ske med vida kraftigare medel än dem diplomatien erbjöd. Till dessa inskränkte sig dock Ludvig XIV, men använde dem verksamt och ihärdigt till Sveriges fördel, ehuru han visserligen icke sparade på vinkar till svenska regeringen att »af klokhet och i eget intresse genom några smärre afträdelser underlätta Frankrikes välvilliga bemödanden», hvilka vinkar Carl XI dock ej ville förstå eller efterkomma, utan stod orubbligt fast vid sitt yrkande att återfå allt hvad Sverige förlorat genom sitt deltagande i kriget såsom Frankrikes bundsförvandt.
Genom en särskild artikel i det fransk-holländska fredsfördraget hade republiken förbehållit sina bundsförvandter rättighet att inom viss tid biträda detsamma. De smärre staterna i vestra Tyskland, som närmast hotades af ett franskt anfall, skyndade ock att för sig taga i anspråk denna rättighet; men nu förklarade Ludvig, att den ej tillkom särskilda tyska furstar, utan endast kejsaren och riket i dess helhet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
