Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fredsunderhandlingarna 1677-1679
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
freden eller senast åtta månader efter ratifikationernas utvexling till Sverige återställa sina eröfringar i hertigdömet Bremen samt under det återstående af kriget iakttaga en fullständig neutralitet. Deremot skulle konungen af Sverige för everldliga tider till dem afstå sin rätt till landet Dörvern och till en liten landsträcka mellan Aller och Weser, lydande under hertigdömet Verden, äfvensom till amtet Tedinghausen samt till alla de inkomster, som från de lüneburgska hertigarnes områden af gammalt tillflutit de förra kapitlen i biskopsstiften Bremen och Verden, men efter dessas sekularisering öfvergått till hertigdömenas innehafvare. För hvad sålunda blifvit till hertigarne afträdt skulle konungen af Sverige gifva sin garanti och, jemte Frankrikes konung, söka utverka kejsarens och rikets bifall till den gjorda öfverlåtelsen. Särskildt förband sig Ludvig XIV att vid Bremens återställande under svensk lydnad till hertigarne utbetala 300,000 ecus i tre olika poster, när de tre orterna Carlsburg, Stade och Buxhöwden återlemnades. Äfven bestämdes att Danmarks och Brandenburgs trupper ej skulle få genomtåga eller hafva tillflykt inom lüneburgska området, men de förbundne monarkernes trupper ej heller få der inrycka utan hertigarnes samtycke.
Å detta fördrag, hvarigenom Ludvig XIV utan föregående samtycke af svenska regeringen bortgaf dess tillhörigheter, hade han förbundit sig att inom tre månader utverka Carl XI:s ratifikation och berättigat hertigarne att behålla Bremen till dess denna ratifikation erhölles. Vid underrättelsen om detta sin bundsförvandts egenmäktiga förfarande yttrade ock Carl XI den lifligaste harm och dröjde i det längsta att ratificera det för honom och hans rike förnärmande fördraget, men nödgades slutligen finna sig deri, och ratifikationerna utbyttes i slutet af November och början af December samma år.
Denna fred följdes snart af en ny separatfred, som den 29 Mars 1679 slöts i Nimwegen mellan Sverige och biskopen af Münster, hvilken förband sig att till Sverige återställa sina eröfringar i Bremen och Verden, icke på något sätt bistå Sveriges fiender samt återkalla de münsterska trupper, som voro i Danmarks tjenst, hvaremot Sverige skulle betala 100,000 rdr och biskopen, intill dess denna betalning skedde, innehafva amtet Wilshausen såsom pant. Genom en hemlig artikel bestämdes, att, derest konungen af Danmark vägrade hemförlofva biskopens trupper, skulle han genast falla in i de Danmark tillhöriga tyska landskapen Oldenburg och Delmenhorst samt der »förfara efter krigsreson.» Fördraget, med dess hemliga artikel, ratificerades af Carl XI den 12 April samt af biskopen den 18 Maj.
Af Sveriges och Frankrikes fiender under kriget stodo härefter endast Danmark och Brandenburg under vapen. De hade funnit huru den ene efter den andre af deras bundsförvandter böjde sig för Frankrikes mäktige herskare, lemnande åt dem att i högljudda, ofta upprepade protester framställa sig såsom offer för otacksamheten och förräderiet. Carl XI hade i Mars 1679 skickat Nils Bielke, sin modige
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
