Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Vetenskaperna
- Vitterhet och konst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
anstötligt, egde han förbjuda skriften, till dess han i afseende derå inhemtat konungens befallning. Han fick dock ej utan på goda skäl anse någon bok för misstänkt, för att icke göra intrång i den fria bokhandeln. Slutligen var han äfven förbunden att utfärda listor på förbjudna böcker och deraf gifva vederbörande del. Var presterskapet i hög grad ömtåligt för hvarje yttrande, som rörde religionen, så var Carl XI det ännu mera för allt som rörde styrelsen, och i följd af allt detta var tvånget sådant, att man icke ens till sin närmaste vän vågade skrifva något förtroligt bref om den tidens ställningar och förhållanden.
Vitterhet och konst.
Svenska språket fortfor att vara den besynnerliga blandning af svenska, tyska, latin och fransyska, som det blifvit under Christinas regering; men genom Stjernhjelm och hans efterföljare blef det dock efter hand mer och mer rensadt från dessa främmande tillsatser, åtminstone i de vittra skrifterna, ty i embetsskrifvelser och bref enskilda emellan fortfor förbistringen så väl under hela Carl XI:s regering som långt efteråt. Sjelf skref han visserligen en rätt bedröflig svenska, synnerligast hvad stafningen beträffar, men han visade dock samma nit för svenska språket som för allt fosterländskt, utfärdade förbud mot bruket af främmande ord samt uppmanade presterne (1686) att de skulle skrifva ren svenska. Den första svenska språklära utkom ock 1696, författad af Nils Fjällman, komminister i Stockholm (död 1718).
Stjernhjelms stora förtjenster om svenska språket hafva vi i föregående del omnämnt. Hans skaldeskapelser voro ock högt uppburna af hans samtid, och det dröjde ej länge, innan den ene efter den andre sökte träda i hans spår och bildade en Stjernhjelmsk skola, som sedan fortfor länge inom vår vitterhet, men slutligen alltmera urartade till andefattiga rimmerier. Bland de yngre skalder, som voro hans samtida eller till tiden honom närmast, finner man likväl åtskilliga med rikare begåfning, än i allmänhet röjer sig hos härmarnes talrika slägte, och deras gemensamma sträfvanden för svenska språkets utbildning och rensning böra alltid med tacksamhet erkännas. Hos de fleste, äfven de bättre, så väl som hos mästaren sjelf, finner man likväl alltför ofta skaldegåfvan anlitad för tillfällighetsdikter, hvilka alltför mycket röja sig såsom bestälda och alltför litet såsom ingifvelser, och detta gick slutligen ända derhän, att skaldekonsten förnedrades till ett rimmareyrke utan annan uppgift än att söka åstadkomma så många och så väl betalda rim som möjligt, likasom äfven den manliga glädtighet, hvilken framträder i flera af Stjernhjelms dikter, hos dessa rimmare urartade till ett smaklöst rolighetsmakeri.
Hos Stjernhjelms närmaste efterföljare röjde sig emellertid ännu icke dessa lyten, och den svenska lyriken blef af dem på flera sätt och i flera riktningar utbildad.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 23:45:10 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/sverhist/6/0855.html
