Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vitterhet och konst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Samuel Columbus, född i Husby socken i Dalarne 1642 och yngre broder till Johan Columbus, hvilken vi här ofvan omnämnt bland Sveriges latinska skalder, uppträdde först under det antagna namnet »Myrtillus af Bergen» med tillfällighetsverser på hexameter efter Stjernhjelms förebild. Sedermera utgaf han sin »Bibliska verld» (1674), en samling af andeliga sånger, och samma år äfven sina »Odæ sveticæ», hvarigenom han fick namn af »den svenske Flaccus» ehuru de både i diktart och snille äro helt olika den romerske skaldens. Man har äfven af honom tre herdevisor till hans bror Johan och två psalmer, införda under numren 439 och 440 i vår nuvarande psalmbok. Dessutom har han författat flera rätt spetsiga epigram och åtskilliga skaldestycken på tyska, som i allmänhet äro öfverlägsna de svenska, emedan tyska språket då var mera utbildadt och skalden således hade lättare att röra sig derinom. Han hade under fem års tid, såsom lärare åt två bröder Reenstjerna, genomrest Tyskland, Holland, England, Frankrike och Danmark samt under sitt vistande i Paris skrifvit en samling af anekdoter och infall, kallad »Mål-roo eller Roo-mål», innehållande flera karakteristiska bidrag till kännedom om åtskilliga historiska personligheter, bland andra Stjernhjelm, samt i allmänhet rätt underhållande och belysande tidens seder och tänkesätt. Knappast hemkommen, dog han vid 37 års ålder i Juli 1679 och är begrafven i Upsala domkyrka. Under sin studenttid hade han åtnjutit mycken välvilja af Stjernhjelm, hvars främste lärjunge i svenska skaldskapet han var, samt gjorde sig för öfrigt känd såsom en lärd, snillrik, ädel, glad och förståndig man, men med svag helsa och klen kroppsbyggnad.
Petrus Lagerlöf, hvilken vi i det föregående lärt känna såsom latinsk skald, gjorde sig äfven ett aktadt namn såsom svensk. Han var född 1648 i Fryksdalen i Vermland, der hans far var komminister och hette Måns Schivedius, men barnen antogo namnet Lagerlöf. Såsom lärare för riksrådet Lars Flemings son gjorde Lagerlöf med denne en resa till Tyskland och Frankrike samt blef vid återkomsten antagen såsom bibliotekarie och sekreterare hos rikskanslern De la Gardie. På dennes förord kallades Lagerlöf sedermera till Upsala akademi såsom professor först i logiken, så i poesi och slutligen i vältalighet 1687, samt utnämndes 1698 till rikshistoriograf, men afled redan i Januari 1699. Man har af honom flera kärleksqväden och andra lyriska stycken i åtskilliga nya versslag och i allmänhet med för den tiden ovanligt ledig versbyggnad. Svenska språket har också honom att tacka för rätt mycket. Det blef under hans hand mjukare och bildbarare. Ända till rättstafningen sträckte han sin omsorg samt uppträdde äfven som estetiker genom sin på latin författade Inledning till svenska skaldekonsten. De ännu så ofta sjungna psalmerna med numnen 328 och 332 i vår psalmbok äro af honom öfversatta. Äfven oberoende af sitt författareskap gjorde han sig älskad och värderad samt visade också en frimodighet, som den tiden var högst sällsynt, då han vid sin forna gynnares Magnus Gabriel De la Gardies död i onåd och fattigdom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
