Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Adeln
- Kyrkan och presterskapet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
allmänhet medfödd, men för öfrigt kan man icke säga, att den utmärkte sig genom några särdeles upphöjda egenskaper. Tvärtom är det med både öfverraskning och leda man finner, huru, å de senare riksdagarna under Carl XI:s regering, dess underdånighet och kryperi mot konungen voro i ständigt tilltagande, och, lika litet som rådet, förstod adeln i sin helhet att falla med värdighet.
För adeln var sålunda Carl XI:s regering i alla hänseenden dess förnedringstid. Den tycktes så bedöfvad af de hårda slag, hvaraf den träffats, att den sökte göra sig så litet framstående som möjligt, och böjde sig undergifvet under det kungliga enväldet, sökande genom denna undergifvenhet af konungens nåd utverka att åtminstone få något räddadt undan hans räfster. Svenska adelns historia under denna tid är också i sjelfva verket ingenting annat än en historia om dess missöden.
Kyrkan och presterskapet.
Svenska kyrkan bibehöll äfven under Carl XI:s regering den renlärighetsifver, hvilken vi i de föregående delarna visat vara hos henne ett utmärkande drag alltsedan Upsala möte 1593, och hvilken äfven befordrades af Carl XI, som alltifrån barndomen med lefvande tro omfattat de strängt lutherska lärosatserna. Sträng luthersk renlärighet fordrade han ock hos hvarje sin undersåte och visade sig alltid villig att biträda presterskapets ofördragsamhet mot främmande trosbekännare. Sådant öfverensstämde äfven med tidens anda, som uttalade sig i den då allmänt hyllade satsen, att det var Sveriges lycka att hafva blott en konung och en trosbekännelse. Den nitiske biskop Gezelius förestälde Carl XI, att Cromwell aldrig kunnat göra sig skyldig till sitt oerhörda konungamord, om »han ej varit ledd af Calvini anda, hvaraf man kunde se huru skadligt det vore, om denna bekännelse blefve tilllåten i riket». Med ännu oblidare ögon betraktades den katolska läran, och ännu i 1695 års psalmbok försäkrades, att påfven och allt hans parti voro »utestängda från Guds rike».
När midt under danska kriget öfverståthållaren i Stockholm klagade, att det reformerta borgerskapet derstädes samlades till gudstjenst hos De Geer, svarade konungen, att som religionsstadgan icke medgaf dessa borgare fri religionsöfning och »närvarande konjunkturer, ehuru svåra de äro, icke böra ändra allvaret hos oss att upprätthålla den rena gudstjensten och de förordningar om religionens öfning, hvilka så enhälleligen af rikets ständer äro blefne samtyckte», så hade öfverståthållaren att förfara enligt stadgan. Likaså, när polska regeringen, på grund af freden i Oliva, yrkade fri religionsöfning för de i Lifland varande katoliker, förklarade konungen i September 1679, att väl samvetsfrihet, men hvarken offentlig eller enskild religionsöfning blifvit i fredsfördraget betingad. I bref till öfverståthållaren och till konsistorium i Stockholm af den 26 Maj 1684 förordnade konungen, att ingen främmande trosförvandt skulle tillåtas här ingå äktenskap, utan att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 23:45:10 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/sverhist/6/0868.html
