Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kyrkan och presterskapet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hafva afgifvit skriftlig förbindelse att uppfostra barnen i den rena evangeliska läran, och barnalärare ej få antagas, innan de blifvit förhörda af konsistorium. I 1686 års kyrkoordning intogs dock ej föreskrift om en sådan skriftlig förbindelse vid äktenskaps ingående mellan olika trosbekännare, utan endast att sådana blandade äktenskap borde afrådas, men dock tillåtas, »när de ske med sådana vilkor, som våra stadgar påbjuda».
Bättre än genom dylikt tvång mot främmande trosförvandter visade dock Carl XI sitt nit för kyrkan genom att verksamt befordra kristendomskunskapens spridande, så väl till dem af hans undersåtar, der den ännu var nästan okänd, som hos svenska allmogen, hvilken, i följd af bristande läsekunnighet, derom hade alltför ofullständig kännedom. Löner anslogos åt prester, som skulle i kristendom undervisa finnar och lappar. Den estiska och lettiska urbefolkningen i Estland och Lifland var den tiden föga mer än till namnet kristen. Flerstädes begrofvos de döda i lunder, som varit helgade åt hedniska gudar, och äfven på kristna högtidsdagar lades hvarjehanda offer vid stenar, strömmar och gamla träd, der afgudatjenst under hednatiden förrättats. Konungen befalte, att folket skulle på det allvarligaste förmanas att afstå från sådana hedniska bruk, och då inga förmaningar eller varningar hjelpte, förordnadt han, att alla dylika föremål för afguderi skulle förstöras; men tillika sökte han bland denna befolkning sprida biblar och andra undervisningsböcker, författade på dess eget språk. Lika kraftigt arbetade han äfven på befordrandet af den svenska allmogens kristendomskunskap. Presterne befaltes strängeligen tillhålla barn och tjenare att lära läsa i bok och »se med egna ögon hvad Gud i sitt heliga ord bjudit och befalt». För handhafvandet häraf skulle ett stort antal hus- och katekes-förhör hållas samt ordentliga husförhörslängder föras, och dryga böter utsattes för dem, som uteblefvo från förhören. Tillika ålades presterne att vid hvarje nattvardsgång förhöra dem, som dertill anmält sig, och icke utdela sakramentet åt någon äldre person, som icke kunde trosartiklarna och instiftelseorden, eller åt någon yngre, som ej kunde Luthers mindre katekes – en föreskrift, som angifver kristendomskunskapens dåvarande ståndpunkt hos svenska allmogen. Med ganska allvarsamma medel bragtes sedermera dessa föreskrifter till verkställighet, i trots af dels presterskapets beqvämlighet, dels ännu oftare allmogens tröghet och motvilja, och följden blef att denna allmoge bragtes till en bildnings-ståndpunkt, högre än hos någon annan allmoge på den tiden, hvilket äfven mer och mer röjde sig vid riksdagarna. För öfrigt sträckte sig Carl XI:s omsorger äfven till svensk-lutherska församlingar utom hans rike – till dem i London, Lissabon och Nya Sverige, hvilket sistnämnda svenska nybygge å Nordamerikas östkust likväl redan öfvergått i annan makts besittning och under många år icke haft någon förbindelse med moderlandet.
Svenska kyrkan erhöll äfven under Carl XI:s regering en ny ordning – ett länge eftersträfvadt mål, som genom konungens kraftfulla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
