Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Embetsmännen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
mindre svårighet tycktes Juel hafva mött hos Gyldenstolpe, ty han berättar endast att denne herre »i ödmjukhet tog gåfvan emot». Det var för öfrigt en sanning, att vängåfvor den tiden voro vanliga vid dylika tillfällen och att det ingalunda ansågs för skamligt att mottaga dem. Annorlunda var dock fallet med uppbärandet af fortfarande underhåll från främmande makter, hvarigenom mottagaren trädde i dessa makters sold. Det påstods emellertid, att Carl XI ganska väl kände till detta förhållande och drifven af en sparsamhetsanda, som i detta fall var föga prisvärd, hade ingenting emot, att främmande makter biträdde honom vid aflönandet af sin kanslipresident. Man bör dock härvid ihågkomma, dels att uppgifterna om Bengt Oxenstiernas besticklighet kommit från hans ovänner, dels ock, att de vängåfvor, han mottagit, ingalunda bestämt hans politiska öfvertygelse, hvilket bäst visas deraf, att, om denna varit fal för penningar, så hade det för honom varit vida mera lönande att träda på Frankrikes sida, emedan Ludvig XIV långt frikostigare betalte sina anhängare. Från samma håll, som uppgifterne om Oxenstiernas årsunderhåll från Österrike och dermed förbundna makter kommit, berättas ock, att han vid flera tillfällen afslagit anbud från Ludvig XIV, som en gång skall med ända till 100,000 rdr velat köpa hans vänskap.
För öfrigt rönte grefve Bengt äfven af Carl XI flera bevis på frikostighet, som eljest voro hos konungen högst sällsynta. Under åren 1681 och 1682 fick han åtskilliga stora kommissionens så väl som reduktions-kommissionens fordringar eftergifna. I början af året 1687 medgafs honom betalning för en kronofordran af 15,000 daler silfvermynt, ehuru man eljest vanligen ogillade dylika anspråk. I Juli samma år fick han några gods i Ingermanland och på årets sista dag erhöll han eftergift af reduktionsfordringar till det betydliga beloppet af 124,023 daler silfvermynt. År 1691 skänkte konungen honom 5,000 rdr och 1696 fick han afskrifva flera reduktions-skulder, hvaribland en på 32,600 daler silfvermynt.
Oaktadt allt detta och oaktadt vängåfvorna från främmande hof var han dock alltid skuldsatt. Likasom De la Gardie och andra den nyss förgångna tidens store, lefde han alltid öfver sina tillgångar. Sin egendom, Rosersberg, der han tillbragte sina få lediga stunder och der han ej sällan mottog besök af Carl XI, förskönade han med stora kostnader, förbättrade slottet, omgaf det med präktiga trädgårdar, ryktbara genom sin rika anordning, sina vattenkonster och drifhus, försåg slottsrummen med dyrbara möbler, statyer, målningar o. s. v. Äfven häri liknade han De la Gardie, men stod dock långt efter denne i storartadt hägn åt vetenskaperna, vitterheten och de sköna konsterna, ehuru äfven Bengt Oxenstierna var kansler först för Åbo 1681 och sedermera 1686 för Upsala akademi, samt således hade rikt tillfälle att utöfva ett sådant hägn. Å andra sidan var han dock vida slugare och ihärdigare samt hade ojemförligt större arbetsförmåga än De la Gardie, hvarföre han ock bibehöll sig vida längre, lika som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
