Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Embetsmännen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
äfven hans politiska verksamhet var för Sverige vida mera gagnerik än De la Gardies.
Johan Gabriel Stenbock var, likasom Bengt Oxenstierna, en bland de högst få af det gamla rådet, som lyckades bibehålla sig i Carl XI:s förtroende. Hans föregående öden hafva vi förut omtalat. Han hade under förmyndarestyrelsen alltid ifrat för sparsamhet och lika noggrann hushållning med statens medel, som han iakttog i afseende å sina egna. Också förekommo sedermera mot honom hvarken från gransknings- eller stora kommissionen någon anmärkning af betydenhet. Likaledes intygade de utländska sändebuden enstämmigt, att han aldrig kunde förmås mottaga främmande makters vängåfvor, hvilket intyg eljest kunde lemnas åt högst få bland Carl XI:s rådgifvare. För öfrigt förstod han dock att se sig ganska väl till godo, var en mycket sträng fordringsegare mot sina gäldenärer, synnerligast mot den i onåd fallne Magnus Gabriel De la Gardie, och var särdeles påpasslig, när det gälde att förtjena penningar. Så berättas om honom, att när några riksråds-enkor, som träffats hårdt af stora kommissionens efterräkningar, vände sig till honom med böner om råd och hjelp, åtog han sig beredvilligt att föryttra deras juvelsmycken, men kunde vanligen aldrig dertill finna köpare, utan nödgades sjelf öfvertaga dem, hvilket alltid skedde till ytterst lågt pris. Han var för öfrigt en af de högst få bland högadeln, som den tiden hade något att köpa för. Samma omtänksamhet visade han äfven i sitt öfriga handlingssätt. Han dröjde icke att ställa sig in hos den unge konungen, så snart denne tillträdt regeringen, likasom han både förut och efteråt alltid stod högt i gunst hos enkedrottningen. Så snart han hotades af någon reduktionsåtgärd, skyndade han alltid att erbjuda en frivillig uppgörelse, hvarigenom han kunde betinga sig fördelaktigare vilkor. Han erhöll ock 1693 eftergift af 48,000 och 1696 af 61,179 daler silfvermynt, fick behålla sin egendom Sjöö, som enligt vanliga reduktionsregler skulle blifvit indragen, samt fick 1685 af konungen till skänks 1,700 lod arbetadt silfver. Emellertid och ehuru han förträffligt förstod att på det hela alltid stå väl hos konungen och i alla vigtigare frågor rättade sig efter hans önskningar, var han dock vid vissa tillfällen ganska fritalig, och när rådet hade några föreställningar att hos konungen anmäla, sökte man oftast öfvertala Stenbock att framföra dem. Någon gång vågade han äfven öppet vara af annan mening än konungen; men detta, som för hvarje annan af Carl XI:s rådgifvare skulle föranledt hans aflägsnande, rubbade icke konungens förtroende för Stenbock, hvilken, ehuru vanligen en af Bengt Oxenstiernas mest förklarade motståndare, likväl bibehöll sig i konungens bevågenhet lika länge som han. Likasom han, öfverlefde ock Stenbock Carl XI, och vi skola återfinna både honom och Oxenstierna äfven bland Carl XII:s rådgifvare.
Bland de riksråd, som af Carl XI tillsattes efter hans tillträde till regeringen, funnos äfven flere väl förtjente att särskildt omnämnas.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
