Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ... - Förändringar i styrelsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
J&2
Carl XII.
Landshöfdingen räddade sig genom att hoppa ut ur ett fönster,
häradshöfdingen genom att gömma sig i en höstack, men fogden, som redan
förut vgr genom sina prejerier hatad af bönderna, blef tagen,
misshandlad och dödad. De hade fått befallning att skicka sina utskrifna karlar
till Stenbocks här vid Halmstad, men förklarade att de icke ville låta
dem gå ett steg längre än till Göta elf, dit deras förfäder gått
Då detta förhållande inberättades till konungen, svarade han i ett
bref till rådet af den 22 Juni 1710: »Det hade varit väl, om allmogen
intet blifvit uppbådad, då ett sådant oväsende ej heller hade händt;
men så ursäktar sådant ändå intet gerningen, utan böra
upphovsmännen och de mest brottslige, andra till skräck och varnagel, blifva
af-straffade. Det är fuller visst, att besvären för allmogen dessa åren
bortåt hafva varit ovanligt stora, men så kunna vi dock intet tro, att
allena de utgifter och pålagor, som äro skedda till rikets försvar, ehuru
stora de ock kunnat vara, skola hafva föranlåtit dem i Skaraborgs län
till sådant oväsende, emedan de tillika med den öfriga allmogen i riket
alltid hafva vist sig såsom trogne och lydige undersåtar, utan lärer
dertill mycket hafva hulpit det tryck och besvär, som vi förnimme en
del landsbetjente skola föröfva emot allmogen; och hafven I för deri
sku|l att ställa de order, det uppå landsbetjenterne liåltøs en noga
uppsigt, så att de intet måga få tillfälle efter deras egennyttigliet oskäl igen
att plåga allmogen; låtandes den förste, som dermed beträdes, andra
till varnagel utan all nåde ejjemplariter afstraffas.»
Man finner af denna skrifvelse, likasom af många flera i samma
anda, att Carl XII, lika litet som hans fader, tålde något förtryck öfver
allmogen, ehuru han icke tvekade att i ganska hög grad taga dess
krafter i anspråk för sina krigsföretag. Der antydes tillika, att
tjenstemännen i landsorten ej voro $å öfvervakade som de borde, och att det
rådande missnöjet snarare var vålladt af iembetsmannaförtryck än af
uppoffringarna för riket» förevar. Flera andra skrifvelser röja äfven en
synnerlig mänhet, att allmogen borde skonas så mycket som möjligt
och att man borde göra allt att förekomma en allmännare
missbelåtenhet hos densamma.
Under loppet af året 1710 skedde åtskilliga förändringar i
styrelsen, såsom att, genpm konungens skrifvelse den t6 Juni, förre
sändebudet vid preussiska hofvet Anders Leijansiedt, en yngre broder till
kungliga rådet grefve Jakob Gyllenborg, förre residenten i Holland
friherre Carl Gustaf voh Friescndorff samt sekreteraren Och
öfverdirektören vid postverket Johan Schmedeman förordnades till kansliråd med säte
och stämma i kanslikollegium, samt att vid rådets öfverläggningar vara
tillstädes såsom statssekreterare och draga försorg om alla
expeditionerna. I Augusti samma år förordnades till ledamöter i
justitierevisionen kungliga råden grefve Carl Gyllenstierna, grefve Carl Gustaf
Frölich, grefve Knut Posse, grefve Arvid Horn, då han ej var sysselsatt
i kansliet, friherre Jakob Spens och friherre Gustaf Cronhielm. Till
president i krigskollegium utnämndes fältmarskalken grefve Nils Gyllen-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
