Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ... - Oroligheter i några delar af riket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den inre styrelsen 1710—1J12.
skulle genast efter aflidandet läggas i kistan, svepta i det lakan, som
i dödsstunden begagnats, samt begrafvas så skyndsamt som möjligt.
Stadens kyrkogårdar blefvo snart otillräckliga och andra meta aflägsna
begrafhingsplatser måste utses, der de döde nedkastades i stoira gropar.
Flera slägter ville dock ej underkasta sina döde ett sådant
begrafnings-sätt, utan smögo dem i hemlighet undan till familjegrafvarne * eller till
de gamla kyrkogårdarna. I Carlshamn gjorde folkmassan Upplopp och
förde liken från pestgrafvame till den gamla kyrkogården inne i staden,
hvilket ytterligare befordrade smittan. Flerstädes upplöstes all ordning.
Tvärtemot påbudet, att de dödes kläder och alla tillhörigheter, söm
kunde medföra smitta, skulle genast uppbrännas, såldes de af snikha
arfvingar och härigenom spreds farsöten ytterligare. Missdådare ströko
omkring och rånade de sjiike, halftlöde eller nyss aflidne samt
plundrade deras bostäder. Några sökte med gästabud, dryckenskap och
allehanda utsväfningar döfva sin onv men ådrogo sig härigenom
sjukdomen så mycket snarare.
Under loppet af November och December började smittan mer
och mer aftaga inom hufvudstaden, (nen luften fortfor att vara osund,
till dess ändtligen natten meüan julaftonen och juldagen frost inträffade
för första gången under hela hösten. Juldagen på förmiddagen
försvann det så länge ihållande töcknet och sok» blef åter synlig, till
outsäglig glädje för den nr kyrkorna kommande menigheten. Härefter
blefvo sjukdomsfallen allt färre och i siwtet af April 1711 ansågs
staden så fri från smitta, att tacksägelse hölls, öfver 20,000 menniskor
skola i Stockholm blifvit skördade af denna förödande farsot.
Äfven i landsorterna rasade den ickte mindre våldsamt. Kalmar
höll på att bli öde. I Åbo bortrycktes eh tredjedel af linyånarne, i
Carlskrona 800 menniskor inom tre veckors tid, på Öland och i
Bleking halfva befolkningen. I Ås församling inom Småland blefvo endast
två manspersoner mellan 20 och 60 år skflmade af farsoten;
Flerstädes inom riket fortsattes dess härjningar under året tf ti, på några
ställen äfven 1712. Man ha* uppgifvit looyooo menniskor såsom
lägsta antalet af offren derför inom Sverige och Finland.
Under deésa bedröfliga förhållanden kommo allt oftare från rådet
till konungen framställningar af rikets mer och mer bekymmersamma
belägenhet. Man klagade öfver ryssarnes alltmera hotande framsteg i
de svenska besittningarna vid Finska vikern, öfver den ständigt
tilltagande nöden och folkbristen inom landet, öfver konungens långa
frånvaro och svårigheten att inhemta hans befallningar rörande rikets
styrelse, m. m. Äfven bland allmogen röjde sig mer och mer missnöje
och oro. Så i Upsala, Vestmanland och Skåne, der flere rymde öfver
till Seland. I Medelpad uppstodo vid utskrifningén af nya soldater
sådana oroligheter, att rätt allvarsamma åtgärder måste vidtagas för
att återställa lugnet. I Vadsbo- härad inom Vestergötland föreföllo,
likaledes vid ert knektütskrifnirtg, ganska våldsamma uppträden.
Bönderne öfverföllö’ de embetsmän, som hade tillsyn öfver förrättningen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
