Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Carl XII.
under de förra ären utgått. Utom. andrø skärpta bestämmelser skulle
nu 20 procent erläggas af alla löner, halfva beloppet af räntan å
fruktbara kapital, samt 6 procent å penningar, som icke voro utlånta,
äfvensom å hyror. Äfven denna gärd hade likvä| icke på långt när varit
tillräcklig, utan en mängd andra utvägar måste anlitas, deribland också
ett nytt lån från banken. Då rådet den 26 Maj 1712 öfverlade härom,
yttrade Qarl Gyllenstierna; »Vi få intet lån, om vi ej gå i borgen. Jag
vill förskrifva min egendom, och så måste vi samtlige göra, att räntorna
deraf må användas, till lånets betalning, om så behöfves. Är det intet
bättre att uppoffra allt hvad vi ege åt kungen, än att fienden skall
komma och ta’et?» Gustaf Cronhielm och Niis Stromberg gjorde samma
erbjudande. Arvid Horn sade sig ofta hafva erbjudit att pantsätta sin
egendom till konungens tjenst, men ingen hade velat försträcka, något
derpå. Då. Nds Gyllenstierna yttrade, att han ej fått någon lön och
hade intet extra att lefva af, som grefve Carl Gyllenstierna, utbrast
deime: »Hvi|ket är bättre, att lemna kungen i ulfvamunnen eller att
ta det endaste vi hafva till att frälsa kongl. maj;ts dyra person?»
Horn: »Jag erbjuder allt hvad jag haf, äfven mina gods i Finland.
Förlidet år .tillbjöd jag mitt hus och skickade Höpken ikring till att
låna derpå, men fick intet.» Fabian Wrede berättade, att han redan
försträckt statsverket 140,000 d. s. och såsom gåfva förärat det 10,000
d. s. Beredvillighet till uppoffringar för det allmänna saknades sålunda
visst icke. inom rådet.
Från banken hade emellertid för kronans räkning från Maj 1702
till November 1712 upptagits icke mindre än 30 särskilda lån å
tillsammans 6,976,000 d. s.;’) men äfven det nu upptagna bankolånet
var ej tillräckligt för sfatsbehofvens fyllande, utan en ny beskattning
måste införas, hvilket skedde genom en af konungen, den 4 Juni 1712
utfärdad förordning, »på hvad sätt kontributionerne till undersåtarnes
märkliga lindring efter en billig jemnlikhet skola utgöras».
Grunddragen i denna förordning voro, att riket skulle delas i vissa
beskattningskretsar, i städerna efter qvarter, på landet, efter härad; att invånarne
i dessa kretsar skulle sammanträda, samt en hvar efter ed och
samvete uppgifva sin egen förmögenhet så i löst som fast; att under lös
egendom förstods fruktbara och ofruktbara kapital, skeppsparter,
andelar i kompanier, effpkter eller varor inom- eller utomlands, afvel å
gårdarne, m. m., löner, pensioner och gratialer dock undantagna: att,
sedan denna uppgift skett, skulle alla gemensamt granska, höja eller
nedsätta det uppgifna och bestämma beskattningens verkliga belopp,
hvilket skulle införas i skattelängden för hvarje krets, samt att, när
man genom dessa skattelängders sammanförande fått veta summan af
förmögenheten i hela riket och tillika från statskontoret summan af
rikets årsbehof utöfver dé vanliga skatterna, skulle öfverheten bestämma
huru stor procent af sin förmögenhet hvar och en borde erlägga för
att fylla statsbristen.
’) Se Schulzenheim, Bref om rikets ppnningeverk. StocVhplra 1794, 152.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
