Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•252
Carl XII.
fröjden blef dock snart nedstämd af de dryga skatterna och
utskrif-ningarna. Redan under våren 1701 uppstodo oroligheter i Dalarne
öfver att mera folk togs till soldater derifrån, än man trodde sig
skyldig att lemna. Äfven i andra landsorter började man knota, och
missnöjet ökades genom de många flyktingar, som från landskapen på
andra sidan Östersjön undan ryssarnes härjningar skyndat till Sverige.
Rådet sökte dock med allehanda löften och tydningar lugna
allmänheten, och när år 1705 fred slöts med Polen samt 1706 med Sachsen,
uppstod i Sverige stor glädje, emedan man var öfvertygad att ryska
kriget nu ock rätt snart skulle få ett lika ärofullt slut. Så kommo
spridda, stundom hvarandra motsägande rykten om tåget inåt
Ryssland: att konungen framryckte mot Moskwa; att han tillkämpat sig
lysande segrar; att svenskarne lidit mycken nöd och stora förluster;
att fienderne mer och mer trodde sig förvissade om svenska härens
förstöring. Ändtligen den 14 Mars 1709 anlände bref, skrifna i lägret
vid Romne den 10 December 1708. De omtalade Lewenhaupts
motgång vid Liesna och svenska härens ansträngningar under tåget nedåt
Ukrajne. Ett bref från konungen innehöll befallning om stora
trupp-afsändningar till Polen.
Sedermera kom, under tio veckors tid, intet bref från konungen
eller hären. På vexlande rykten under denna tid var ingen brist. Än
talades om den segerrike konungens intåg i Moskwa; än sades både
han och hela hans här vara förlorad. Oron hos den hemmavarande
regeringen blef allt större. Några mente, att konungens yngre syster,
den nu 21-åriga Ulrika Eleonora, borde ställas i spetsen för rikets
styrelse, till dess man finge underrättelser om eller från konungen;
men hon var sjelf för tveksam och rådsherrarne sig emellan för oenige
att våga ett sådant steg. Ändtligen i slutet af Maj anlände på en
gång två bref från konungen. De innehöllo ingenting om förlusterna
under kriget i Ukrajne, utan endast att »det stod väl till med hären»,
och intetdera brefvet gaf någon förhoppning om fred eller konungens
återkomst. Så följde åter en tid af nära tre månader utan
underrättelser från konungen eller hären. Oron blef allt större, ryktena alltmera
vexlande. Än hette det, att konungen slutat fred med czaren och gått
tillbaka öfver Dniepern; att hela Ryssland var i uppror mot czaren
och att turkarne förenat sig med svenskarne att alldeles kufva
Ryssland; än åter att stora olyckor träffat svenska hären.
I slutet af Juli började rykten sprida sig om nederlaget vid
Pultawa, och några veckor senare kunde man ej längre betvifla, att
svenska hären blifvit slagen och tillintetgjord; men under en hel månads
tid visste man icke om konungen var lefvande eller död, fri eller
fången. Hvilken skulle, i händelse af konungens död eller fångenskap,
öfvertaga regeringen? Hvilken skulle blifva den ledande inom rådet?
För tillfället afgjordes den sista frågan på det sätt, att Fabian Wrede,
som oaktadt sina fylda 68 år var i kraft och beslutsamhet så väl
som i klokhet och erfarenhet den mest framstående inom rådsförsam-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
