Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Riksdagen 1771, 1772
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
torde en del skamligen öfvergifva sina stackars ofrälse soldater, lemna armé, städer, land och medborgare till ett hånligt rof åt en svag fiende, utan att försöka något motvärn eller töras se fienden i synen, och utan att bry sig om något annat än att snöpligt retirera, resa hem och visa sitt hjeltemod på samlingsstället i Stockholm, vid en riksdag, som deras feghet torde hafva förorsakat.»
Denna sista beskyllning för feghet var visserligen orättvis, men för öfrigt innehöll skriften mycket, som var sant, och de många adliga officerarnes hemresa från pomerska kriget till 1760 års riksdag var ännu i friskt minne samt gaf godt stöd åt tillvitelserna i allmänhet. De voro dessutom styrkta genom en stor mängd bilagor, innefattande upprörande prof på våldsamma värfningar och annan misshandel. Skriften, med sina bilagor, var tryckt i tusentals exemplar, fick en strykande afsättning och var tydligen afsedd att mot adeln reta icke blott de ofrälse riksstånden, utan äfven underbefälet och soldaterna. Första verkan deraf var ock, att inom preste- och borgare-stånden väcktes och bifölls den 29 September förslag att höja aflöningen för underbefäl och manskap vid garnisons-regementena, så länge den rådande dyrheten på lifsförnödenheter fortfor, hvilken, enligt hvad i den ifrågavarande skriften ovedersägligen var visadt, gjorde den dåvarande aflöningen alldeles otillräcklig.
Då en deputation från de båda stånden underrättade adeln om det fattade beslutet, följde på riddarhuset en ganska stormig öfverläggning, under hvilken den utgifna skriften framstäldes såsom »en budkafle att uppreta soldaten och allt hvad af sämre folk kunde finnas till uppror, och genom hvilken man sökte skära äran af hvarje adelig officer, samt angrep regeringssättet, lagskipningen och hvarje embetsman af adel». Justitiekanslern efterskickades för att uppmanas att lagföra den brottslige författaren, och då han anmälde, att han redan befalt åtal samt att boktryckaren blifvit till hofrätten uppkallad, blef sinnesstämningen något lugnare och adeln lät dervid bero, hvarefter ståndet beslöt, på Fersens råd, att icke allenast bifalla den af preste- och borgarestånden beviljade tillökningen i underofficerarnes och soldaternes aflöning, utan äfven tillägga en förhöjning i deras inqvarteringspenningar.
Samma dag, den 28 September, då detta tilldrog sig å riddarhuset, hade en häftig partistrid förefallit inom bondeståndet. Lars Thorbjörnsson, som vid flera tillfällen med fyndighet och djerfhet sökt hindra Mössornas planer samt bryta det välde talmannen och sekreteraren tagit sig, blef nu tilltalad för det han sökt försvara de embetsmän, som bort ställas till ansvar för sin inblandning i riksdagsmannavalen; för det han gjort talmannen och sekreteraren ogrundade beskyllningar och för det han mer än någon annan uppehållit ärendenas afgörande, hvarföre man nu yrkade hans uteslutande ur ståndet för denna riksdag, hvilket ock med stor röstöfvervigt å Mössornas sida blef ståndets beslut — så litet respekterades äfven riksdagsmännens yttrande-frihet under detta »fria statsskick».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
