Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Riksdagen 1786
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ståndspersoner i öfrigt, uppmuntrade att med frivilliga sammanskott bidraga till sådana inrättningar.
Sedan början af 1780-talet hade flera hårda år inträffat. Under året 1781 hade skörden varit så klen, att flera landsorter måst bispringas med allmänt understöd. Följande årets ymnigare skörd kunde icke ersätta det föregåendes brist, och 1783 inträffade det svåraste missväxtåret bland alla. Följande vintern var ovanligt sträng, så att det dröjde långt in i Maj månad, innan den utifrån införskrifna spanmålen kunde hitföras. Konungen erinrade i sin berättelse till ständerna, huru de så mycket klandrade kronobränneriernas magasin då öppnades till de nödlidandes undsättning och att, ehuru en så allmän sädesbrist knappt under århundradet i Svea rike inträffat, spanmålen dock bibehölls vid ett skäligt pris. Af införskrifven spanmål blef det på flera orter bristande utsädet anskaffadt. Skörden 1784 blef i allmänhet bättre, men hela Norrland fick då ny missväxt, och så följde en allmän missväxt 1785. Huru nöden för tillfället kunde botas och för framtiden förekommas hade länge varit föremål för öfverläggning, och man hade funnit rätta medlet till jordbrukets uppmuntran vara ett stadgadt spanmålspris, lämpadt efter jordbrukarens möda och utgifter. För detta behof vore allmänna förrådshus lika angelägna, som till rikets försvar vid anfall utifrån. Konungen hade derföre, genom cirkulär till landshöfdingarne af den 7 Mars 1784, utstakat planen till sådana allmänna förrådshus och erbjudit landthushållare att om spanmålsleveranser ingå kontrakt med kronan; men endast ett mindre antal hade antagit detta anbud. Nu föreslog konungen, att sådana förrådshus skulle inrättas på allmän bekostnad, samt begärde, under erinran att det kreditiv på banken af 50 tunnor guld, som 1778 års ständer lemnat honom, icke blifvit begagnadt, att banken måtte, till spanmålsmagasiners inrättande, lemna kronan ett räntefritt lån af en million rdr, att i fem år utgå med 200,000 rdr årligen, och skulle hvarje år 6 procent af kapitalet afbetalas med inflytande tullmedel.
Denna proposition var den enda af konungen aflåtna, som vid denna riksdag beviljades och det ej ens till fullo. Bankoutskottet svarade nemligen, att banken icke, utan äfventyr för sin säkerhet, kunde ingå i större förskott än till beloppet af den summa, hvartill det redan lemnade kreditivet uppgick, eller 833,333 1/3 rdr, hvilka på konungens reqvisition skulle utbetalas sålunda, att under 8 år skulle 100,000 rdr årligen utgå och det nionde 33,333 1/3 rdr. För hvarje utgående summa skulle banken erhålla tullstyrelsens pantförskrifning af alla kronans tullinkomster, med förbindelse att i ränta årligen erlägga 3 proc. samt att hvarje år afbetala 3 procent af det utgående kapitalets ursprungliga belopp; hvarjemte banken förbehöll sig att härigenom anses hafva fullt uppfylt sin förbindelse att biträda riket vid påträngande nöd.
Härigenom grundlades »allmänna magasinsinrättningen», som under sedermera inträffade missväxter visade sig vara af stor nytta och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
