Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Seder och lefnadssätt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och hans bröder flitigt infunno sig, men der hvarje fruntimmer, som var något mån om sitt rykte, nu icke längre kunde visa sig, hvilket »pruderi» bestraffades med serenader, ännu plumpare och gemenare än den föregående sommarens, och som bildade ett rätt eget motstycke till den fina belefvenhet, som under dagens lopp iakttogs mot samma damer och af dem fordrades tillbaka.
Sådana föredömen af de tongifvande i samhället gingo ej förlorade. Från hofvet spridde sig osedligheten till de högre sällskapskretsarne i allmänhet och derifrån allt längre ned. Detta förhållande utgör en af de mörkaste fläckarne i Gustaf III:s regering. Om det än vore orättvist att lägga honom till last införandet af den sedeslöshet, som nu började mer och mer röja sig åtminstone inom de högre samhällskretsarne, ty äfven den låg i tidehvarfvets anda och var en följd af religionsföraktet, som snart nog ledde till förakt äfven af sedlighetens bud, så kan dock ej förnekas, att han och hans bröder, genom eget föredöme och eftergifvenhet mot sin omgifning, ganska mycket befordrat den.
Om sedeslösheten var ett lyte, som mer och mer angrep de högre samhällsklasserna, var för de lägre bränvinssupandet ett annat, som spridde sig i ännu högre grad, och äfven detta befordrades genom Gustaf III:s åtgärder, ehuru man i detta hänseende lagt honom mera till last, än rättvisligen bort ske. Sjelf var han hatare af fyllerilasten och sökte efter bästa förstånd motarbeta den. Vi hafva ock i det föregående visat, huru det var först efter flera misslyckade försök att på annat sätt ordna bränvinslagstiftningen, som han slutligen förmåddes att låta inrätta kronobrännerierna, genom hvilka fyllerilasten onekligen icke litet befordrades. Den var emellertid redan förut ganska betydligt spridd, och bränvinsbränningsrättigheten hade under frihetstiden alltid legat bondeståndet varmt om hjertat. Också var kronobränneriernas inrättande ett ännu större misstag i politiskt hänseende än i sedligt, hvilket äfven af konungen erkändes.
Sjelf praktälskande och föga mån att rätta sina utgifter efter inkomsterna, insåg Gustaf III emellertid vigten af att hos ett fattigt folk söka motverka yppighet och öfverflöd. En åtgärd i denna syftning var införandet af den s. k. »nationela drägten», som var af konungen påtänkt redan 1773, då han lät genom Carl Fredrik Scheffer patriotiska sällskapet framställa såsom prisfråga: »Om en nationel klädedrägt icke skulle vara nyttig, både till att hämma öfverflöd och lurendrejeri samt gifva en mer patriotisk esprit åt nationen, och om de olägenheter, den kunde medföra i början, uppvägde den allmänna nytta, man deraf åsyftade». Förslaget tycktes under de följande åren hos konungen mer och mer mogna, och i Februari 1778 uppläste han i rådet sina »reflexioner angående en ny nationel klädedrägt», hvilka genast utkommo i tryck både på svenska och franska språken. Han ifrade deri mot yppigheten, som, »när den får inrota sig i ett fattigt land, blifver snart dess mest tryckande plåga»; visade, huru lagstiftande makten förgäfves
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
