Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Embetsmännen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
1756 afrättade grefve Erik Brahe. Scheffers och hennes äktenskap var barnlöst, och den grefliga Schefferska slägten utslocknade vid Ulrik Scheffers död den 4 Maj 1799.
Fredrik Axel von Fersen, den förste bland de nya rikråd Gustaf III utnämnde, stannade dock i rådet endast några månader och hann under denna korta tid icke göra sig mera bemärkt på embetsmanna-banan, men var det så mycket mera såsom partiledare vid riksdagarne och har således sin rätta plats bland dem, som vid dessa gjorde sig mest kända.
Carl Sparre, son af generallöjtnanten friherre Fredrik Henrik Sparre, var född i Stockholm den 6 December 1723, ingick på samma gång såsom underofficer vid lifgardet och såsom auskultant i Svea hofrätt samt fick 1739 åtfölja Carl Gustaf Tessin å dennes beskickning till Frankrike, då han tillika tjenstgjorde vid franska regementet Royal Suedois, som hade flera svenska officerare, och hade der hunnit kaptensgraden, då ryska krigets utbrott 1741 förmådde honom att återvända i svensk tjenst, ehuru han der endast var underofficer. Redan följande året blef han dock adjutant hos öfverbefälhafvaren grefve Lewenhaupt, tjenstgjorde under konung Fredrik II i Preussen 1745, och deltog i hans böhmiska krig samt blef öfverstelöjtnant i svensk tjenst 1749. Vid 1755, 1756 årens riksdag var han ledamot af sekreta deputationerna, deltog derefter i pomerska kriget, hvarunder han blef öfverste 1760, och tjenstgjorde då än som generaladjutant hos öfverbefälhafvaren, än som general-qvartermästare och än som generalkrigskommissarie samt fick efter freden uppdrag att hemföra de trupper, som skulle från Pomern öfvergå till Sverige. I Januari 1763 blef han landshöfding i Gefle och gjorde sig snart bemärkt och berömd såsom en af de verksammaste och driftigaste landshöfdingar Sverige egt. Under 1769 års riksdag satt han i sekreta utskottet, befordrades till generalmajor och var af Hattpartiet utsedd till landtmarskalk under följande riksdagen, vid valet hvartill dock hans parti låg under; men Sparre kom åter in i sekreta utskottet samt blef ordförande både i banko- och tulldeputationerna. Han hörde då till det s. k. kompositions-partiet, som sökte tillvägabringa en förlikning mellan de täflande partierna, samt lemnade riksdagen, när detta misslyckades, och visade synnerlig belåtenhet, när Gustaf III:s statshvälfning gjorde slut på parti-striderna.
Den stora förmåga, han såsom landshöfding utvecklat, hade ock å honom fästat konungens uppmärksamhet, och i April 1773 utnämndes han till öfverståthållare i Stockholm, hvilket embete han bibehöll ända till sin död och i hvars utöfning han gjorde sig mera berömd än någon af sina företrädare. Också fick han behålla detsamma, när han i December 1775 blef riksråd och ehuru han tillika fick vården om försvarsverkets förbättring både till lands och sjös. För att samtidigt utöfva så vigtiga befattningar fullt nöjaktigt fordrades en verksamhet gränsande till det otroliga och Sparre utvecklade den äfven; men dock hade det för hans embetsmanna-rykte varit fördelaktigare, om han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
