Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Riksdagsmännen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Clas de Frietzcky, likasom Fersen en af adelns mest ansedde ledare, härstammade från en böhmisk slägt, som 1699 blifvit introducerad å svenska riddarhuset. Hans fader Johan de Frietzcky, öfverstelöjtnant vid Nerikes och Vermlands regemente, hade tillhört de äldre Mössorna och vid 1727 års riksdag stridt för Arvid Horn mot Gyllenborg och de då uppträdande Hattarne. Sonen, född detta år, hade, till följd af benbrott under ungdomsåren, blifvit urståndsatt att egna sig åt krigareyrket, hvilket de fleste af hans slägt tillhört, och hade i stället med ifver omfattat jernförädlingsindustrien samt sedan 1754 blifvit disponent af Storfors bruksegendom i Vermland. Likasom fadern tillhörde han Mösspartiet och angrep under riksdagen 1760—1762 med mycken skärpa Hattpartiet för dess förvaltning och för det sätt, hvarpå det börjat och fört pomerska kriget, samt försvarade de officerare, till större delen Mössor, som rest hem från kriget för att vid riksdagen störta Hattarne. Detta lyckades vid den följande 1765 års riksdag, och Clas de Frietzcky hjelpte då ifrigt till att genomdrifva införande af tryckfrihet, näringsfrihet, sparsamhet samt ordning i förvaltningen. Under den följande reaktionsriksdagen 1769 uppträdde Frietzcky mot de föreslagna tacksägelseadresserna till konungen och till kollegierna för det sätt, hvarpå de framtvungit denna riksdag, samt sökte visa, att kollegiernas åtgärd varit både olaglig och skadlig, äfvensom att riksdagen ingalunda varit nödvändig. Han bidrog ock af bästa förmåga till Hattpartiets störtande vid 1771, 1772 årens riksdag, men varnade för det segrande partiets öfverdrifter, och då dessa blefvo sådana, att de kunde blifva farliga för det dåvarande regeringssättets bestånd, lemnade han riksdagen, likasom motpartiets ledare Fersen af samma anledning lemnat den, sedan båda förgäfves manat till sans och måtta.
Efter statshvälfningen 1772 hade Frietzcky ingen anledning att uppträda offentligt förr än vid 1786 års riksdag, då hans anförande i bränvinsbränningsfrågan väckte stor uppmärksamhet och blef afgörande för denna frågas utgång emot konungens önskan. Nyttan för riket af denna frågas utgång kan vara tvifvelktig, men den adliga oppositionens behandling deraf stod i nära samband med en politisk plan att genom ifrande för husbehofsbränningen få bönderne på sin sida emot konungen. I denna syftning förenade nu de båda förre motståndarne Fersen och Frietzcky sina bemödanden samt fingo större delen af adeln, så väl som flertalet inom bondeståndet, på sin sida. Äfven i de öfriga frågorna vid denna riksdag tillhörde Frietzcky oppositionen och delar således dess ansvar för följderna af brytningen med konungen, hvilka framträdde under de följande årens tilldragelser. Under 1789 års riksdag var Frietzcky åter en ganska verksam medlem af oppositionen, och yrkade i synnerhet ivrigt, att adeln borde söka få presteståndet på sin sida samt att man dertill borde begagna det under frihetstiden så ofta med framgång använda medlet att köpa de ledande i ståndet. De rike oppositionsledarne inom adeln, Fersen och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
