Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Riksdagsmännen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Carl de Geer, kunde dock ej förmås att förskjuta de nödiga medlen och, ehuru Frietzcky anlitade sin enskilda kredit, kunde han ej på långt när sammanbringa hvad som behöfdes. Frågan förföll derföre, men Frietzcky gjorde emellertid sitt bästa för att på andra vägar befrämja oppositionens syften, till dess han, med de öfrige mest framstående ledarne af den adliga oppositionen, blef arresterad, hvarefter konungen, med biträde af de ofrälse stånden, genomdref sin förenings- och säkerhetsakt.
Efter riksdagens slut blef Frietzcky med de öfrige arresterade försatt i frihet samt infann sig åter vid riksdagen i Gefle 1792, der han å nyo var själen i oppositionen och ytterligare ökade sitt anseende inom adeln. Äfven konungen ville nu gifva honom en aktningsgärd, i det han vid hemliga utskottets sista sammanträde, under förklarande att han nu först lärt att rätt känna och uppskatta Frietzckys förtjenster, utnämnde honom till kommendör af vasaorden; men Frietzcky undanbad sig denna utmärkelse, under förklarande att han redan 1772 gjort en ed att aldrig bära någon dylik prydnad. I stället blef han på aftonen samma dag i adelsklubben upplyftad på de närvarandes armar och förklarad för »riddarhusets farbror» under hela sin öfriga lifstid.
Detta blef slutet på hans offentliga verksamhet, och sin återstående lefnad tillbragte han på sin egendom, Säbylund i Nerike, der han ock afled i Oktober 1803.
Carl De Geer till Leufsta, son af hofmarskalken friherre Carl De Geer till Leufsta, Wellnora, Wesslands, Carlholma, Åkerby och Strömsbergs bruk samt Källingby, Fors, Örbyhus m. fl. egendomar, och äldre broder till riksrådet Emanuel De Geer, var född i Mars 1747, blef fänrik vid gardet 1762 och några år derefter kammarherre hos Lovisa Ulrika. Under frihetstiden tillhörde han Mösspartiet, blef 1778 vid sin faders död ättens hufvudman samt en af de rikaste bruks- och godsegare i Sverige, och vid riksdagen samma år tillhörde han oppositionen inom adeln samt slöt sig då till Fersen. Sedan han, efter sin första hustrus Ulrika Elisabeth von Liewens död, gift sig med Eleonora Wilhelmina von Höpken, en dotter till riksrådet och förre kanslipresidenten, närmade han sig åter hofvet 1780 och hade med Gustaf III en förklaring, som slutade till konungens belåtenhet; men vid 1786 års riksdag stod Carl De Geer åter vid Fersens sida såsom en af den adliga oppositionens främste ledare. Sedan underrättelsen om Anjalamännens beteende kommit till Stockholm, och en stark upphetsning mot adeln började röja sig hos hufvudstadens befolkning, blef Carl De Geer, känd såsom en af de häftigare oppositionsmännen under föregående riksdag, å Stockholms gator öfverfallen och kunde endast med svårighet bringas i säkerhet. Vid 1789 års riksdag var han å nyo en bland oppositionens ledare, men vägrade det penningebidrag till presteståndets köpande man af honom begärt, var en bland de arresterade och frigafs efter riksdagens slut. Sedermera deltog han i 1800 års
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
