Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sveriges inre förhållanden, 1800-1805
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
utnämnd till president i krigskollegium, och dess dittills varande ordförande, vice presidenten, generaladjutanten Fredrik Tersmeden erhöll i stället en plats inom rikets allmänna ärenders beredning. Kort efter detta ombyte af ordförande i krigskollegium påbjöds en mängd uniformsförändringar. Svenska nationaldrägten, som allt sedan 1778 burits äfven af armén, afskaffades. I stället skulle officerarne nu bära långa rockar och trekantiga hattar. Deras uniformer vid konungens lif- och hustrupper, likasom vid generalitetet, utstyrdes med hvarjehanda prydnader af guld och silfver, som både voro kostsamma och äfven stodo i strid mot det i sammanhang med den vid sista riksdagen antagna finansplan utfärdade förbud mot begagnande af allt slags öfverflödigt silfver. De nya uniformerna skulle anläggas den 1 April 1802.
Det stannade dock ej härvid. Konungen hade nu fått sådan smak för uniformsväsendet, att han faststälde uniform för hela landstaten från landshöfdingen ända ned till länsmannen, äfvensom uniform infördes för ståndspersoner i landsorterna, och inom alla statens embetsverk befarade man att blifva underkastad olägenheten af en för dagligt bruk obeqväm, spänd och tätt åtsittande drägt, hvaraf militären fann sig högeligen besvärad, men i hvars bärande konungen tåligt och orubbligt föregick sina undersåtar med eget exempel, samt aldrig uraktlät att arrestera hvarje officer, som tillät sig minsta afvikelse derifrån. Äfven hoffruntimren blefvo genom »order» från drottningens öfverhofmästarinna ålagda att bära ett slags uniform med långa släp och en särskild tillskärning af roberna.
Toll, som i Februari 1801 blifvit förordnad till generalguvernör i Skåne och under största delen af detta år varit upptagen derstädes, ankom i Mars 1802 åter till Stockholm och fick ånyo deltaga i konseljerna, hvarefter styrelsepersonalen tycktes delad i två partier, af hvilka det ena hade riksdrotsen och det andra Toll till hufvudman. Det förra, mera varsamt, föga nyhetsälskande och noga iakttagande gällande författningar, var öfvervägande inom de öfriga grenarna af förvaltningen; det senare åter, mera tilltagset, rikare på förslag och mindre samvetsgrant, hade öfvervigten inom krigsväsendet, ehuru dess inflytande äfven inverkade på åtskilliga åtgärder hörande till statshushållningen i allmänhet. Så instäldes nu, i strid mot den nye generaladjutantens för flottan Rayalins föreställningar, de begynta anstalterna för örlogsflottans iståndsättande och befallning utfärdades om försäljning af det ekevirke, man för detta ändamål samlat i Carlskrona, hvaremot de indelta regementena, vid hvilka under de föregående åren 30 vakanser å hvarje kompani varit tillåtna, i följd hvaraf en vakansafgift af omkring 4,000 rdr för hvarje regemente till statsverket influtit, nu skulle hållas fulltaliga, så att hvad som besparades på flottan nu kom armén till godo.
I Februari 1803 skedde en arrestering, som framkallade en mängd sällsamma rykten. En äfventyrare, Carl Boheman, hade här sedan någon tid tillbaka väckt ett visst uppseende. Han var son till en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
