Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kriget mot Ryssland 1808
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förstnämnda divisionerna gränsen, Kymmene elf, Gortschakoffs vid Abborfors och Bagrations vid Anjala och Keltis. Buxhöwden åtföljde sjelf den kolonn, som gick öfver elfven vid Abborfors, hvarest de första skotten vexlades mellan den finska gränsposteringen och en rysk sqvadron.
Om aftonen stannade de ryska trupperna i Lovisa, Elimä och Kaussala, ett par mil inom gränsen. Buxhöwden tog sitt högqvarter i Lovisa. Redan den 18 Februari hade han från Fredrikshamn utfärdat en proklamation, hvari tillkännagafs, att ryssarne allenast kommo som vänner, och finnarne uppmanades att hålla sig stilla, då de skulle få lefva efter sina gamla lagar och erhålla allting kontant betaladt, utan någon tillökning i skatterna; en riksdag skulle hållas i Åbo o. s. v. Nu, den 22 Februari, utfärdade han från sitt högqvarter i Lovisa en ny proklamation till de finska soldaterne att ej strida för en orättvis sak, utan lemna sina fanor och begifva sig hem, då flera fördelar åt dem utlofvades. Tillika uppfordrades kommendanten i Svartholm majoren Carl Magnus Gripenberg att uppgifva fästningen, men utan påföljd.
De följande dagarne föreföllo flera smärre fäktningar, i hvilka finnarne modigt försvarade sig, men måste vika för öfvermakten. Den 25 Februari besatte ryssarne Borgå, der Buxhöwden nu tog sitt högqvarter, men qvarlemnade vid Lovisa 2 bataljoner, jemte något artilleri, under generalmajor Mukanoff, för att innesluta Svartholm. Den 27 Februari afsändes från Borgå generalmajor Orloff-Denisow med 2 bataljoner och 3 sqvadroner till Helsingfors, dit han anlände den 2 Mars tidigt på morgonen och öfverrumplade en bataljon af Adlercreutz’ regemente, som efter förlust af 73 fångne och 11 sårade öfver isen räddade sig i Sveaborg. I Helsingfors funno ryssarne 19 kanoner, 20,000 kanonkulor, 4,000 bomber och granater, 4,500 gevär och ett väl försedt sjukhus, hvilket allt kommendanten å Sveaborg viceamiralen Carl Olof Cronstedt försummat att i tid införa i fästningen. Till Helsingfors framryckte sedermera flera ryska trupper, och 4 bataljoner fotfolk samt 200 ryttare under generalmajor Rajewskys befäl stannade der för att observera Sveaborgs fästning.
Under tiden hade generallöjtnanten Klercker, som ännu förde öfverbefälet öfver finska hären, tagit sitt högqvarter i Tawastehus, der han hade en styrka samlad af 12 1/2 bataljoner fotfolk, 5 1/2 sqvadroner rytteri, tillsammans omkring 7,000 man, med 32 kanoner. Han hade beslutat stanna der och äfven låta det komma till strid, om han blefve anfallen. I följd af ryssarnes i allmänhet svaga påtryckning samt den ringa styrka de utvecklat i de förefallna träffningarna hade han fått den föreställningen, att deras öfvermakt ej var särdeles stor och att man således med godt hopp om framgång kunde våga en batalj. Blefve utgången lycklig, var det Klerckers afsigt att, innan fienden erhållit vidare förstärkning, skynda till Sveaborg och taga derifrån så många trupper han kunde samt sedermera gå anfallsvis till väga. Denna plan fick han dock ej utföra, ty den 1 Mars ankom Klingspor till Tawastehus och öfvertog den 2 befälet öfver armén. Ett krigsråd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
