Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kyrkan och läroverken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Den neologiska öfvervägande förstånds- och sedolärande riktningen, som under Gustaf III:s regering varit rådande äfven bland presterskapet, började nu mer och mer vika för en mera allvarlig och strängt dogmatisk, hvilken den unge konungen, som erhållit en ganska allvarlig religiös bildning, äfven omfattat och hvarför han också visade sin nitälskan genom hvarjehanda offentliga handlingar, som troddes vara ett verk af hans religionslärare, ordensbiskopen doktor Johan Gustaf Flodin.
Så utfärdades redan i början af året 1798 ett bref till konsistorium i Greifswald, med befallning att tillse, det presterne blott predikade kristendom och icke filosofi eller verldslig moral, »såsom, tyvärr, i Tyskland sker», och genom cirkulärbref af den 27 December 1799 erinrades samtliga konsistorierna »att ej allenast hafva noga uppsigt, att Guds ord blifver redligen predikadt och Christi lära i dess renhet förestäld efter den lutherska bekännelsen, utan ock att vid förordnandet af de tjenstemän, som skola undervisa ungdomen och menigheten, hafva afseende på dem, som icke utmärkt sig genom grundsatser eller meningar, stridande emot den rena evangeliska läran».
Följden af detta cirkulär och i allmänhet af den ofördragsamhet, som nu rådde å samhällets höjder, blef emellertid, att den religiösa uppfattningen blef hos presterskapet mer och mer trångsinnad och att åtskilliga nyttiga skrifter, bland andra den under biskop Lindbloms inseende i Linköping utgifna »Journal för prester», måste upphöra, emedan den ådragit sig misstanka för neologi.
De läsare, som under det föregående tidskiftet uppträdt, synnerligast i Norrland, voro fortfarande i verksamhet, men dock utan att skilja sig från statskyrkan eller afvika från den strängt lutherska renlärigheten. Deremot uppträdde 1805 de s. k. nya läsarne, under ledning af en afskedad soldat Erik Stålberg från Piteå socken, som, i stället att de äldre läsarne icke erkände annan salighetsordning än en grundlig omvändelse, en lefvande tro och en daglig helgelse, påstodo, att den saliggörande tron kunde finnas äfven hos menniskor, i hvilkas hjertan kärleken till verlden och synden ännu vore obruten, samt förklarade lagen icke vidare förbindande för den, som genom tron blifvit rättfärdiggjord. De bildade ock en särskild sekt, som i inhysesmannen Lars Andersson från Sjulsmarks by i Piteå socken hade sin apostel, hvilken 1808 utfärdade ett sändebref till denna läras anhängare, med allvarlig förmaning att akta sig för all »falsk lärdom», samt under nästa tidskifte lyckades vinna anhängare äfven i andra socknar.
I allmänhet förete förhållandena inom svenska kyrkan under Gustaf Adolfs regering icke mycket af intresse. Det mest anmärkningsvärda är den angifna förändringen från den neologiska till den mera strängt renläriga riktningen.
Erkebiskop var sedan Augusti 1786, Uno von Troil, som i föregående del blifvit omnämnd. Han
efterträddes i Mars 1805 af Jakob Axelsson Lindblom, hvilken, född i Östergötland 1746, varit skytteansk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
