Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kyrkan och läroverken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
professor i Upsala sedan Februari 1781 och biskop i Linköping sedan December 1786. Såsom sådan undertecknade han, i egenskap af vice talman, under erkebiskopens anmälda sjukdomsförfall, vid 1789 års riksdag, å presteståndets vägrar, säkerhetsakten, hvarföre han blifvit mycket klandrad, emedan man påstått det hafva skett på eget bevåg och af feg undfallenhet för konungens önskan; men i sjelfva verket vägrade han på rikssalen efterkomma konungens uppmaning att underteckna denna akt, och det skedde först efter föregången öfverläggning inom ståndet samt enligt dess beslut. I Februari 1809 invaldes han i svenska Akademien, der han efterträdde Lehnberg, hvilken förut efterträdt honom såsom biskop i Linköping. Han har utgifvit en mängd smärre skrifter, synnerligast minnes- och andra tillfällighetstal, samt hade stort rykte såsom talare, hvartill hans ståtliga utseende, välljudande röst och ädla hållning icke så litet bidrogo. Såsom författare är han dock mest känd genom sin katekes och det latinska lexikon, som vanligen burit hans namn, ehuru han endast var en medarbetare i författandet deraf. Han deltog i riksdagarna 1786, 1789, 1800 samt var presteståndets talman under 1809, 1810, 1812, 1815 och 1818 årens riksdagar. Såsom biskop och erkebiskop var han ganska framstående, nitisk och driftig, med stor förmåga att sätta andra krafter i rörelse. I tillsynen öfver undervisningsverken inom stiftet hade han få sina likar, tillsatte de skickligaste lärare, besökte ofta föreläsningarna, gjorde sig underrättad om lärjungarnes framsteg och uppmuntrade alla som deraf gjort sig förtjenta. Inom Linköpings stift var han ock så älskad och vördad, att dess presterskap, vid hans afflyttning från stiftet, lät pregla öfver honom en särskild guldmedalj, såsom en gärd af sin tacksamhet och sin saknad. Han afled i Upsala den 15 Febr. 1819.
Bland biskoparne voro följande de mest framstående: Magnus Lehnberg, från 1805 till December 1808, biskop i Linköping, den berömde talaren, hvilken vi i det föregående omnämnt och som äfven ansågs för sin tids störste predikant, ehuru en senare tid icke stält honom lika högt i detta hänseende, som hans samtid; Johan Adam Tingstadius, biskop i Strengnäs från Juli 1803 till December 1827, en af de aderton i svenska akademien 1794, mest ryktbar såsom orientalist och öfversättare af gamla testamentets skrifter; Johan Gustaf Flodin, biskop i Vesterås från September 1800 till Februari 1808, Gustaf Adojfs religionslärare och den, som hos honom hade största inflytande i allt hvad som rörde religiösa och kyrkliga frågor; friherre Ludvig Mörner, som började sin tjenstemannabana såsom kadett vid artilleriet, blef derefter fänrik vid Södermanlands regemente, så student, filosofie magister och docens i romerska antiquiteterna vid Upsala akademi, så hofpredikant 1794, kyrkoherde i Ljungby och Hosmo församlingar inom Kalmar stift 1796 samt biskop i Vexiö i September 1800 och deltog i alla de följande riksdagarna ända till den 1823, då han var sitt stånds vice talman och under hvilken han dog i Stockholm den 19 Oktober 1823; troligen den störste biskop Sverige någonsin egt, hvad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
