Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I.1. Ytbildning och vattensystem. Af docenten fil. dr Gunnar Andersson, Stockholm - I.1.b. Mellansvenska låglandet - I.1.c. Småländska höglandet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
de artrika, intressanta löfängarna ligga som små oaser, och
hufvud-parten af Öland utgöres af en skoglös, stäppartad kalkklippa,
som fått namn »Allvaret». Nordligaste Öland och Gottland samt Gotska
Sandön ha att uppvisa storartade sanddynslandskap.
C) Till småländska höglandet bör från geografisk synpunkt räknas
allt ofvan hafsaflagringarnas område beläget land inom ej blott
Småland utan äfven södra Västergötland, Halland, norra Skåne och
Blekinge. Detta område visar en så fullständig öfverensstämmelse
med öfre Sveriges mellersta bälte, moränmarkernas och de stora
myrarnas, att det knappast är nödigt ingå på en närmare beskrifning
af detsamma. Såsom af kartan framgår, är dess höjd ö. h. blott
undantagsvis under 100 m., och mer än hälften af detsamma, företrädesvis
dess centrala och östra delar, ligger öfver 200 m. ö. h. De högsta
punkterna äro Ekbacken öster om Ulricehamn, 358 m., och Tomtabacken
sydväst om Nässjö, 377 m.
 |
| Från småländska höglandet; vid Tenhult. |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
