Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I.3. Geologi. Af statsgeologen E. Erdmann, Stockholm - I.3.a. Ursystemet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
yngsta länkar inom ursystemet vissa berglager, som ännu i dag kunna
tydligt igenkännas vara mer eller mindre omvandlade lerskiffrar,
vulkaniska tuffer, sandstenar och. konglomerat.
Såsom förut nämnts, äro Sveriges malmförekomster mestadels belägna
inom de till ursystemets yngre afdelning hörande bildningarna
af hälleflinta, hälleflintgnejs och kornig kalksten. De flesta
svenska malmfyndigheterna utgöras af järnmalm, och dessa äro till
stort antal och tätast samlade inom de s. k. bergslagstrakterna i
mellersta Sverige, nämligen inom Västmanland och angränsande delar af
östra Värmland och södra Dalarne. Åtskilliga järnmalmsgrufvor finnas
också i norra Uppland, mellersta Södermanland och Östergötland. Inom
nordligaste delen af landet resa sig de väldiga järnmalmsbergen
Kirunavara och Luossavara samt Gellivare äfvensom Ruotivare
och Svappavara. Näst järnmalmerna är kopparmalmen, i regeln
kopparkis, viktigast. Sveriges och en af världens mest betydande
kopparkisförekomster är den, som i nära sju århundraden bearbetats
i Falu grufva. Kopparkis brytes för närvarande i afsevärd mängd
äfven vid Åtvidabergs och Bärsbo grufvor i Östergötland, men samma
slags malm finnes och har förr tillgodogjorts äfven vid flera andra
grufvor. Vid Sjangeli i närheten af Torneträsk i Lappland förekommer
kopparmalm af ett helt annat slag, nämligen grå kopparmalm eller
kopparglans.
Silfverhaltig blyglans, hvarur bly och silfver vinnas, förekommer vid
Sala, Nya Kopparberg, Guldsmedshyttan och Kallmora silfvergrufva i
Västmanland samt på några ställen i Dalarne, Värmland och Dalsland
men tillgodogöres i nämnvärd myckenhet numera hufvudsakligen vid
Sala. Vid Åmmebergs zinkgrufvor i trakten af Askersund förekommer
Sveriges mest betydande zinkmalmsfyndighet. Manganmalm (brunsten)
finnes vid Bölet norr om Karlsborg samt vid Spexeryd och Hohult
söder om Jönköping.
Det finnes på spridda ställen inom landet större och mindre
områden, hvilkas berggrund upptages af röda sandstenar och med
dem förbundna konglomerat och lerskiffrar. Dessa röda sandstenar
m. m. äro äldre än de kambrisk-siluriska aflagringarna, emedan dessa
senare på några ställen befunnits öfverlagra desamma; men å andra
sidan visa de sig öfverallt också väsentligen yngre än urberget,
emedan de alltid ligga ofvanpå detta och. tydligtvis bildats af
de vittringsprodukter af detta, som en gång i tiden af floder och
bränningar sorterats och omlagrats. Enär deras bildningstid sålunda
infaller före den kambriska tiden, kallas de prekambriska. Sådana
prekambriska sandstensaflagringar äro utbredda öfver stora arealer
inom västra Dalarne och Härjedalen (dalasandstenen), i trakten
mellan Gäfle och Storvik (gäflesandstenen) samt i trakten kring
Almesåkra söder om Jönköping (almesåkragruppen), hvarjämte ett
stort antal smärre likartade förekomster finnas, såsom på Ekerön
och ett par mindre öar i Mälaren, vid Svartälfven i Värmland samt
i Ångermanlands skärgård. I motsats till det underliggande och
omgifvande urberget ligga dessa sandstensaflagringar i det stora
hela tämligen horisontellt utbredda eller äro endast föga rubbade
från sitt ursprungliga läge, och däraf framgår, att de rubbningar,
veckningar och omgestaltningar inom jordskorpan, för hvilka urbergets
lagersystem varit utsatta, redan voro i hufvudsak afslutade, då
ifrågavarande prekambriska bildningar afsatte sig. Först inom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
