Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I.3. Geologi. Af statsgeologen E. Erdmann, Stockholm - I.3.g. Kvartär. Istiden - I.4. Växtgeografi. Af lektorn vid Skogsinstitutet fil. dr A. Nilsson - I.4.a. Fjällregionen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
48
I.FYSISK GEOGRAFI.
rinatidens bildningar. Nästan hela Uppland, en stor del af områdena
kring Mälaren och Hjälmaren samt kuststräckorna alltifrån Skåne norr
ut till Haparanda voro då till större eller mindre bredd betäckta af
Litorinahafvet. I Uppland gick detta upp till 60 meter högre nivå än
nuvarande hafsyta. Den gråa, oskiktade lera, som med en eller ett
par meters mäktighet betäcker ishafsleran och öfriga äldre lager
inom förenämnda områden och i allmänhet utgör den därstädes odlade
jorden, har bildats under sagda tid.
Enär de marina aflagringarna i hufvudsak utgöra den bästa och lättast
kultiverade jordmånen i Sverige, hafva de också till allra största
delen tagits i anspråk för jordbruket. Landets mest uppodlade och
tätast bebyggda områden sammanfalla därför i stort sedt med de
fordom, i glacial och postglacial tid, hafbetäckta landsträckorna.
Sverige är ett sjörikt land. Förutom de större insjöarna
Vänern, Vättern, Mälaren, Hjälmaren, Siljan, Storsjön, Hornafvan
m. fl. förekomma inom landets skilda delar en otalig mängd insjöar
af olika storlek. - I ännu större antal förekomma de af olika
slags torf fyllda mossarna, som vanligen intaga fördjupningar i
det på berggrunden utbredda moräntäcket och af hvilka flertalet
ursprungligen varit igenväxande vattenbäcken. Många af dessa
torfmossar hafva under senaste årtiondena omdanats till fruktbärande
odlingsmarker, och andra tillgodogöras inom vissa trakter för
bränntorfsberedning.
Såväl sjöars som torfmossars så talrika förekomst inom Sverige
beror dels af den brutna och ojämna terräng, som större delen
af urberget genom vittring eller annorledes erhållit under de
tidsperioder det legat obetäckt af hafvet, dels af de uppdämningar
som åstadkommos och de småkulliga ytformer som tilldanades genom
istidens moränafsättningar.
Ett annat för Sverige utmärkande karaktärsdrag är vissa af dess
kustområdens natur af »skärgård», där, inom ett bredare eller smalare
bälte, utanför fastlandskusten finnas otaliga, hafomflutna öar och
holmar, som utgöra de delvis öfver hafsytan återupplyftade högsta
delarna af områden, som före istiden utgjort fastland.
Landets höjning pågår ännu i våra dagar, ehuru ganska omärkligt,
nämligen blott omkring 1/2 meter på århundradet. Denna företeelse
var, under namn af »vattenminskningen», känd redan för 150 år sedan
och diskuterades då af svenska forskare.
4. VÄXTGEOGRAFI.
Med hänsyn till växtligheten kan Sverige indelas i följande
områden: fjällregionen, björkregionen, barrskogsregionen,
ekregionen och bokregionen. Olikheten mellan växtligheten hos
skilda regioner betingas i främsta rummet af klimatförhållanden,
hvaremot de olikheter, som förefinnas mellan skilda ställen inom
samma region, hufvudsakligen betingas af jordmånen och växttäckets
utvecklingshistoria.
Fjällregionens mest utmärkande karaktär är frånvaron af träd. Den
är inskränkt till landets högsta delar i nordvästra Sverige, där
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
