Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I.4. Växtgeografi. Af lektorn vid Skogsinstitutet fil. dr A. Nilsson - I.4.c. Barrskogsregionen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
52
I. FYSISK GEOGRAFI.
Vid Lule älf.
Foto. V. ODELBEHG.
Barrskogarna äro i allmänhet uppkomna från brännor. Oftast infinner
sig först björk på dessa men undantränges alltid förr eller senare
af barrträden. Vanligen uppkomma på detta sätt först rena tallskogar
med bottentäcke af renlaf (Cladina-arter) och smärre mossfläckar -
tallhedar. Mossfläckarna utbreda sig så småningom till ett slutet
mosstäcke, hvarigenom rtiossrika tallskogar uppkomma. I mosstäcket
finna granens frön lämplig grobädd. Granen kommer därför så
småningom att bilda underväxt i tallskogarna, sedermera att spela
lika stor roll som tallen - barrblandskogar - och slutligen att helt
och hållet undantränga densamma - mossrika granskogar. Samtidigt
med denna utveckling ombildas markbetäckningen. I mosstäcket, som
ursprungligen bildas af Hylocomium parietinum (L.) med inströdda
fläckar af Dicranum, inkommer sålunda Hylocomium proliferum (L.),
som slutligen blir förhärskande i granskogarna. På tallhedarna
spelar lingon huf-vudrollen i norra och ljung (Calluna vulgaris
Salisb.) i södra delarna. Jämte dessa finnas inblandade blåbär
(Myrtillus nigra Gilib.), kråkbär, mjölon (Arctostaphylus uva ursi
Spreng.), krustada (Aira flexuosa L.), skogsstjärna m. fl. I de
mossrika skogarna försvinna småningom ljung och mjölon, hvaremot
de Öfriga bibehålla sig och delvis komma att spela en större roll,
såsom lingon och ännu mera blåbär. Därjämte tillkomma en del andra,
t. ex. i de mossrika tallskogarna Linnea, vår-fryle (Luzula pilosa
Willd.), spiron (Majanthemum bifolium Schmidt), skogs- och koskepling
(Melampyrum silvaticum L. och pratense L.) och i granskogarna
därjämte rotjäske (Polystichum spinulosum DC.) och hultabräcken
(Polypodium Phegopteris L.).
Från föregående skogstyper utbildas försumpade skogar af växlande
beskaffenhet, därigenom att försumpningsväxter mer eller mindre
undantränga den förutvarande markbetäckningen. Sådana växter äro
björn- och hvitmossor (Polytrichum commune L. och Sphagnum-arter),
klotstarr och lundfräken (Carex globularis L., Equisetum silvaticum
L.) samt större delen af de växter, som utmärka mossarna, såsom
skvattram (Ledum palustre L.), odon och tufdun (Eriophorum vaginatum
L.).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
